Bomben om GMO-potatis som gav eko över hela världen! Del 1 av 2.

Bomben om GMO-potatis som gav eko över hela världen! Del 1 av 2.

Medan gm-utsäde (genetiskt modifierat-GMO) höll på att införas kommersiellt inom jordbruket i Argentina och Nordamerika, inträffade en händelse i det avlägset belägna Skottland vilken var av enorm betydelse för GMO-projektets framtid. Där, i Aberdeen, i ett statsfinansierat laboratorium vid namn Rowett Research Institute, genomförde en erfaren forskare studier på ett noggrant och kontrollerat sätt. Hans uppdrag var att bedriva långvarig forskning om möjliga effekter av gm-föda på djur.

Forskaren, dr Árpád Pusztai, var ingen novis när det gällde genetisk forskning. Han hade arbetat inom bioteknikens specialiserade område i över 35 år, publicerat en mängd erkända vetenskapliga arbeten och ansågs vara världens ledande expert på lektiner (proteiner som kan bindas till speciella sockerarter) och genetisk modifiering av växter.

Bild: Forskaren dr Árpád Pusztai

År 1995, strax före Monsantos kommersiella massförsäljning av gm-sojabönsutsäden till amerikanska och argentinska jordbrukare, skrev Skottlands Office of Agriculture-Environment and Fisheries avtal med Rowett Research Institute för att institutet skulle genomföra en treårig omfattande studie under ledning av dr Pusztai. Med en budget på 1,5 miljoner dollar var det inget litet företag.

Det skotska Office of Agriculture ville att Rowett skulle fastställa riktlinjer för en vetenskaplig testmetod som skulle användas av statliga tillsynsmyndigheter för att de skulle kunna genomföra framtida riskbedömningar av gm-grödor (GMO). Eftersom spridningen av gm-grödor befann sig i sitt tidigaste stadium, mestadels i test- eller fältstudier, var det ett logiskt nästa steg att utarbeta sådana väl genomtänkta tillsynskontroller.

Man kunde inte ha funnit en lämpligare person för att fastställa vetenskaplig trovärdighet och väl genomtänkt metodik än dr Pusztai. Utöver hans mer än 270 vetenskapliga artiklar om sina olika forskningsresultat, hade han och hans fru, dr Susan Bardocz, även hon forskare vid Rowett, tillsammans publicerat två böcker i ämnet växtlektiner. Dr Pusztai betraktades av sina kollegor som en oklanderlig forskare.

Bild: Dr Pusztai med sin fru forskaren dr Susan Bardocz

Vad som var än mer betydelsefullt, med avseende på det som sedan följde, var att dr Pusztais forskningsprojekt var den allra första oberoende vetenskapliga studien i världen om de genmodifierade livsmedlens säkerhet. Detta faktum var häpnadsväckande, med tanke på att införandet av genetiskt modifierade organismer i människors och djurs basföda hade enorm betydelse.

Den enda övriga studie av effekterna av genmodifierade livsmedel vid den tiden var en som var finansierad av Monsanto, vars slutsatser, inte överraskande, gjorde gällande att det var fullständigt ofarligt för hälsan att konsumera genetiskt förändrade livsmedel.

Pusztai visste att en helt igenom oberoende granskning var väsentlig för varje seriös vetenskaplig utvärdering, och nödvändig för att skapa förtroende för en utveckling som var så ny och viktig. Han själv var helt övertygad om att studien skulle bekräfta att gm-livsmedlen var säkra. När Pusztai började sin noggranna undersökning, trodde han på gm-teknikens löften.

Pusztai fick i uppdrag att testa laboratorieråttor i flera utvalda grupper. En grupp skulle matas med en föda av gm-potatis (GMO). Potatisen hade modifierats med ett lektin som var tänkt att fungera som ett naturligt insektsmedel genom att förhindra bladlusangrepp på potatisskördarna - det påstod i alla fall producenten av den genetiskt förändrade potatisen.

En bomb faller ned på GMO-projektet

Den skotska regeringen, Rowett och dr Pusztai trodde alla att de var på väg att bekräfta ett betydande genombrott inom växtforskningen, vilket, genom att eliminera behovet av att tillsätta pesticider (kemiska bekämpningsmedel) vid potatissättning, kunde vara till väldig nytta för livsmedels-produktionen. I slutet av 1997 började Pusztai tvivla. Hans tester visade helt oväntade och alarmerande resultat.

De råttor som matades under mer än 110 dagar med en föda av gm-potatis hade märkbara förändringar i sin utveckling. De var betydligt mindre i storlek och hade betydligt lägre kroppsvikt än kontrollråttorna som matades med vanlig potatis i samma experiment. Ännu mer alarmerande var emellertid det faktum att råttorna som fick GMO hade en markant mindre lever- och hjärtstorlek, och uppvisade ett svagare immunsystem.

Det mest alarmerande resultatet från Pusztais laboratorietester var dock den betydligt mindre hjärnstorleken hos de råttor som matades med GMO, jämfört med råttorna som matades med vanlig potatis. Det här sista fyndet gjorde dr Pusztai så oroad att han valde att utelämna det när han 1998 ombads presentera sina resultat i ett oberoende brittiskt tv-program. Han sa senare att han var rädd att han skulle utlösa panik hos befolkningen.

Vad dr Árpád Pusztai faktiskt sa, när han var inbjuden att kortfattat tala om sina forskningsresultat i det populära ITV-programmet World in Action som sändes i augusti 1998, var tillräckligt alarmerande. Pusztai berättade för världen: ”Man försäkrar oss att detta är absolut säkert. Vi kan äta det hela tiden. Vi måste äta det hela tiden. Det finns ingen tänkbar skada som det kan åsamka oss.”

Han fortsatte sedan med att utfärda följande varning till sina miljontals tittare. Han konstaterade: ”Men i egenskap av forskare som tittat på det här, och som aktivt arbetar inom detta område, tycker jag att det är mycket, mycket orättvist att använda våra landsmän som försöksobjekt. Försöksobjekten måste vi hitta i laboratoriet.”

Dr Pusztai, som i förväg hade fått klartecken från chefen för Rowett för sitt tv-framträdande, hade blivit tillsagd att inte prata i detalj om sina försök. Det han emellertid fortsatte med att säga, detonerade i hela den biotekniska, politiska, vetenskapliga och GMO-inriktade agroindustriella världen, med den politiska motsvarigheten till en vätebomb.

Dr Pusztai konstaterade helt enkelt att ”effekten av en föda bestående av gm-potatis var en liten tillväxthämning och en påverkan på immunsystemet".

En av de genetiskt modifierade potatissorterna gjorde efter 110 dagar att råttornas reaktion på immuneffekter försämrades. Pusztai lade till en personlig kommentar: ”Om jag fick välja, skulle jag verkligen inte äta den förrän jag åtminstone ser vetenskapliga bevis som är jämförbara med dem vi håller på att ta fram för våra genetiskt modifierade potatisar.”

Plötsligt debatterade världen de sensationella kommentarerna från Pusztai. Skador på organ och immunsystem var illa nog. Men den ledande brittiske genforskaren hade också sagt att han själv inte skulle äta gm-livsmedel (GMO) om han fick välja.

Det första gensvaret från Pusztais chef, professor Philip James, var varma gratulationer för det sätt på vilket Pusztai hade presenterat sitt arbete den dagen. På Philip James beslut utfärdade institutet till och med ett pressmeddelande som byggde på Pusztais slutsatser, där man betonade att ”en rad noggrant kontrollerade studier ligger till grund för dr Pusztais oro”.

Bild: Professor Philip James

Detta symboliska stöd skulle radikalt komma att dras tillbaka. Inom 48 timmar fick den 68-årige forskaren veta att hans kontrakt inte skulle förnyas. Han blev i praktiken sparkad, tillsammans med sin fru, som själv hade varit en respekterad forskare vid Rowett i mer än 13 år. Dessutom, med hot om att förlora sin pension, blev Pusztai tillsagd att inte någonsin tala mer med pressen om sin forskning. Hans forskningsdokument beslagtogs och låstes in. Han förbjöds, med hot om rättsliga åtgärder, att prata med medlemmarna i sin forskargrupp. Gruppen upplöstes. Hans telefonsamtal vidarekopplades och hans e-post vidarebefordrades.

Det här skulle bara vara början på en förtalskampanj värdig Tredje rikets Tyskland eller Stalins Ryssland, två diktaturer som Pusztai hade överlevt när han som ung man växte upp i Ungern.

Pusztais kollegor började förstöra hans vetenskapliga anseende. Rowett bestämde sig slutligen, efter flera olika pressmeddelanden som vart och ett motsade det föregående, för historien att Pusztai helt enkelt hade ”förväxlat” proverna från råttorna som fick GMO med dem från de vanliga råttorna som hade matats med ett potatisprov som var känt för att vara giftigt.

Ett sådant grundläggande fel av en vetenskapsman av Pusztais rang och dokumenterade kompetens saknade motstycke. Pressen menade att det var ett av de största felet som någonsin erkänts av en stor vetenskaplig institution.

Men det var helt enkelt inte sant, vilket en senare granskning av Pusztais arbete bevisade.

Rowett ändrade sedan, efter omfattande forskning av den brittiske journalisten Andrew Rowell, sin historia, genom att de hittade en genomskinlig reträttväg i påståendet att Pusztai inte hade fullföljt de långvariga tester som behövdes för att bevisa resultaten.

Men när andra forskare och ministrar anslöt sig till den vanvettiga karusellen för att misskreditera Pusztai, var de klumpiga försöken av professor James och Rowett Institute att motivera avskedandet och förtalet av Pusztai snart glömda. I trots mot dessa attacker hade omkring 30 ledande vetenskaps-män från 13 länder i februari 1999 undertecknat ett öppet brev som stödde Pusztai. Brevet publicerades i Londontidningen The Guardian och utlöste en helt ny omgång kontroverser kring gm-grödornas säkerhet och Pusztais forskningsresultat.

Blair, Clinton och den "politiska" vetenskapen

Inom några dagar efter att artikeln i The Guardian hade publicerats, gick ingen mindre än den vördnadsvärda brittiska institutionen Royal Society med i striden. Man tillkännagav sitt beslut att granska Pusztais bevismaterial. I juni 1999 gjorde Royal Society ett offentligt uttalande som hävdade att Pusztais forskning var ”bristfällig i många aspekter vad gäller utformning, genomförande och analys och att inga slutsatser kunde dras utifrån den”.

I och med att detta uttalande kom från denna 300-åriga berömda institution, var detta ett tungt slag mot Pusztais trovärdighet. Men Royal Societys anmärkningar på Pusztais arbete var också igenkännbara som ett försök till politisk smutskastning, och något som riskerade att grumla trovärdigheten hos Royal Society självt. Det avslöjades sedermera genom en expertgranskning att Royal Society hade dragit sina slutsatser från ofullständiga data.

Dessutom vägrade man att släppa namnen på sina granskare, vilket ledde till att en del kritiker attackerade institutionens metoder och menade att de påminde om den medeltida engelska domstolen Star Chamber.
Undersökningar av Andrew Rowell avslöjade att Royal Societys uttalanden och det likartade fördömande som gjordes samma dag, den 18 maj, av brittiska under- husets särskilda utskott för vetenskap och teknik, var ett resultat av samordnade påtryckningar på dessa två organ från regeringen Blair.

Regeringen Blair hade nämligen bildat en hemlig grupp, Biotechnology Presentation Group, i syfte att sätta i gång en propagandakampanj för att motarbeta de medier som var negativa till GMO, vilka vid den tidpunkten var den dominerande rösten i Storbritannien. Pusztai-debatten hotade själva framtiden för en enormt lönsam GMO-inriktad agroindustri för brittiska företag.

Slut på Del 1 (av 2) Här kommer du vidare direkt till del 2 i berättelsen: http://genetisktmodifierad.blogspot.se/2014/09/bomben-om-gmo-potatis-som-gav-eko-over.html

Vi tackar William Engdahl för hans fantastiska arbete med kartläggningen runt GMO och för boken ”Hotet mot livet-den genetiska manipulationens dolda agenda”.

Boken ”Hotet mot livet” kan du beställa hos: Adlibris



Sverige gjorde redan år 1901 den första genetiska manipulationen av vetet genom att öka på kromosomsträngarna i vetets arvsmassa. Effekterna av denna förändring i arvsmassan skulle komma att yttra sig som mängder av nya sjukdomar som spreds över vårt land men även i övriga västvärlden där även Sverige hade ett finger med i spelet. Exempelvis reste svenska forskare till Egypten redan på 1920-talet och var dessa behjälpliga med manipuleringen av vetet, år 2012 bad Egyptens hälsoministerium omvärlden om hjälp med en skenande diabetesproblem och övervikt. 

Svensk växtförädling/manipulering är idag etablerad i mer än 50 länder runt om i världen och idag går man in fullt medvetet för att genetiskt manipulera grödor...

GMO-foder ny alarmerande studie – Grisar och människor

Den första långtidsstudie som någonsin genomförts om effekterna på inre organ av en föda av genetiskt modifierad (gm - GMO) majs och soja från Monsanto släpptes nyligen under juni 2013. Resultaten är chockerande och bekräftar den i september 2012 publicerade långtidsstudien, under ledning av Gilles-Eric Séralini, om effekterna på råttor som utfodrades med gm-majs.

Trots att utfodring av grisar, nötkreatur och andra djur med en blandning av gen- modifierad majs och soja har blivit vanlig och varit tillåten i ungefär två decennier, är detta den första oberoende långsiktiga utfodringsstudie som genomförts om effekterna av gm-föda på lantbruksdjur. Studien visar hur grundligt Monsanto och den GMO- förespråkande agroindustriella spannmålslobbyn har kunnat kontrollera den statliga tillsynen.

Vad de flesta människor inte inser är emellertid att det mesta kött som säljs i snabbköpen, inte bara i USA, utan i hela EU, innehåller kött från djur som inte har fått sitt foder från öppna gräsfält, utan från blandningar av genmodifierad majs och soja, och att detta är ett direkt resultat av att USA:s jordbruksdepartement 1996 godkände det kommersiella frisläppandet av genmodifierad majs och soja i foder för djur och i livsmedel för människor.

Påtryckningar på EU

Trots att EU:s lagar om märkning kräver att det ska stå på en produkt om den innehåller mer än 0,9 procent gm-produkter, har EU-kommissionen, efter påtryckningar från den gigantiska amerikanska spannmålskartellen - Bunge, ADM, Cargill beviljat ett jättelikt kryphål som tillåter att EU:s livsmedel kontamineras med väldiga mängder GMO.

Importerat djurfoder som innehåller genmodifierad soja eller majs är undantaget från kravet på märkning. Eftersom merparten av alla lantbruksdjur och fjäderfän i EU i dag, liksom i USA, föds upp i industriella masskoncentrerade utfodringsboxar och burar, och vanligtvis utfodras med en blandning av genmodifierad majs och soja från Monsanto, kommer GMO in i människans kost i stora mängder.

Den här nya studien på grisar var det första försöket att på allvar och oberoende testa effekterna, om det fanns några, av den mest använda blandningen av gm-foder på grisar som levde under typiska förhållanden fram till slakt.

Grisar och människor

Den expertgranskade studien, som helt nyligen officiellt släpptes, utfördes av en vetenskaplig grupp ledd av dr Judy Carman vid Institute of Health and Environmental Research i Australien. Under flera år har jordbrukare i Europa, Nordamerika och på andra håll noterat att djur som utfodras med gm-föda har drabbats av allvarliga mag- och tarmproblem samt reproduktiva (fortplantningsmässiga) problem. 

En grupp jordbrukare i Mellanvästern i USA organiserade en oberoende vetenskaplig utfodringsstudie med grupper av grisar som utfodrades med gm-foderblandningar och grisar som utfodrades med en foderblandning av majs och soja som inte innehöll GMO.

Det ska tilläggas att tarmkanalen hos en gris är mycket lik människans.

Carman och hennes kollegor förklarade sin metodik så här:

”Vi tog 168 just avvanda grisar på en kommersiell grisfarm i USA och utfodrade dem med den typ av föda som vanligtvis används på grisfarmar, vilken innehåller soja och majs, och vi gjorde det i 22,7 veckor (över 5 månader) tills grisarna slaktades vid vanlig slaktålder".

Hälften av grisarna utfodrades med vanligt förekommande sorter av genmodifierad soja och majs (gruppen som utfodrades med GMO) under hela denna period, och den andra hälften av grisarna utfodrades med en likvärdig föda som inte innehöll GMO (kontrollgruppen). Gm-födan innehöll tre gm-gener och därmed tre gm-proteiner.

Ett protein gjorde växten resistent mot en herbicid, och två proteiner var insekticider.

Förvånande nog, åtminstone för de som kanske tror att amerikanska och europeiska myndigheter som ansvarar för djurs och människors hälsa håller ett vakande öga på effekterna av gm-produkter, kräver inte USA:s och EU:s lagstiftare att utfodrings- studier med blandningar av gm-foder genomförs på djur.

Trots det utfodras de flesta lantbruksdjur just precis med en sådan blandning av genmodifierad majs och soja. Detta utesluter möjligheten att testa effekterna av eventuell växelverkan mellan två eller flera gm-växter som skulle kunna resultera i produktionen av toxiska ämnen.

Carmans studie indikerar just att en sådan blandning av toxiska ämnen äger rum i magen och i reproduktionsorganen hos grisar som utfodras med gmo.

Alarmerande resultat

Några av forskarna som ingick i Carmans grupp hade tidigare sett en minskad dräktighetsförmåga hos de grisar som utfodrats med GMO och en högre frekvens av missfall på grisfarmar där suggor utfodrats med genetiskt modifierad föda. De hade också sett en minskning av antalet födda smågrisar när galtar användes för befruktning i stället för insemination, förklarade Carman. Den aktuella studien hade ingen möjlighet att kontrollera detta.

I den nya studien utfodrades grisarna i en grupp med en blandning av genmodifierad majs och Roundup ready-soja från Monsanto, eftersom detta är den mest använda kommersiella foderblandningen. Den andra gruppen utfodrades med foder med samma andel majs och soja men som inte innehöll GMO. Studien höll på i 22,7 veckor, den normala livslängden för en kommersiell gris från avvänjning till slakt. 

Ingen sådan långtidsstudie hade någonsin gjorts, ett mycket alarmerande faktum i sig. Forskarna mätte foderintag, viktökning, dödlighet och blodets biokemi. Organvikter och sjukdomstillstånd bestämdes efter slakt. För att undvika partiskhet fick de som utförde obduktionen inte veta vilken grupp av grisar som de undersökte.

Hos suggorna fann forskarna att ”vikten på livmodern hos grisar som utfodrats med gm-föda, i förhållande till grisens vikt, i genomsnitt var 25 procent högre än kontrollgruppens grisar".

Man skrev vidare:
"Vi fann att detta biologiskt signifikanta resultat också var statistiskt signifikant. Vi räknar i studien upp några av de sjukdomar som skulle kunna förekomma i dessa livmödrar”. Bland de möjliga indikerade sjukdomarna fanns endometriehyperplasi eller karcinom (cancer som utgått från epitelceller), endometrit (inflammation i livmoderns slemhinna), endometrios (växt av livmoderslemhinnan utanför livmodern), adenomyos (ett specialfall av endometrios då livmoderslemhinnan växer in i livmoderns muskelvägg), inflammation, förtjockning av livmoderns muskelvägg, eller närvaron av polyper (vävnadsnybildning som buktar ut från en hud- eller slemhinneyta med en mer eller mindre tydlig stjälk).

Hos två grisar som hade utfodrats med GMO var livmodern full med vätska, medan man inte fann någon vätskefylld livmoder hos grisar som inte utfodrats med GMO.

Några av dem som var inblandade i studien hade tidigare också bevittnat en högre frekvens av tarmproblem hos grisar som utfodrats med gm-föda, inklusive inflammation i magsäcken och tunntarmen, magsår, en förtunning av tarmväggarna och en ökad benägenhet till blödande (hemorragisk) tarmsjukdom, då en gris snabbt kan ”förblöda” från tarmen och dö.

Eftersom forskarna inte kunde titta inuti tarmarna, på grund av mängden mat i dem, hade de endast möjlighet att titta i magsäcken. Det man fann där var tillräckligt alarmerande. Nivån av allvarlig inflammation i magen var markant högre hos grisar som utfodrats med gm-föda.

”Grisar på gm-föda löpte 2,6 gånger högre risk att få allvarlig maginflammation än kontrollgrisarna. Galtar drabbades i större utsträckning. Medan suggor löpte 2,2 gånger högre risk att få allvarlig maginflammation när de fick gm-föda, löpte galtar 4 gånger högre risk. Dessa fynd är både biologiskt betydelsefulla och statistiskt signifikanta”, konstaterade Carmans grupp.

De konstaterade också att dessa viktiga resultat aldrig tidigare hade kommit fram i vanliga biokemiska tester som utförts i studier som kontrollerats av Monsanto eller GMO-industrin; eftersom vanliga biokemiska undersökningar ger ett dåligt mått på inflammation och frågor som hänger samman med livmoderns storlek.

Det som var mest chockerande var att de grisar som blev utfodrade med GMO hade en livmoder som var 25 procent tyngre än de grisar som inte utfodrades med GMO, och att grisar som blev utfodrade med GMO hade en högre frekvens av allvarlig maginflammation, med en frekvens på 32 procent för grisar som utfodrades med GMO jämfört med 12 procent för grisar som inte utfodrades med GMO.

Den allvarliga maginflammationen var värre med en faktor på 4 hos galtar som utfodrades med GMO jämfört med galtar som inte utfodrades med GMO, och hos suggor som utfodrades med GMO jämfört med suggor som inte utfodrades med GMO med en faktor på 2,2. 

Carman-gruppen uppmanar starkt till att reproduktiva tester nu genomförs för att bestämma effekterna av gm-föda på djurs reproduktion. Kommer EU eller USA:s jordbruksdepartement eller berörda myndigheter i Brasilien, Indien, Ryssland och Kina (världens största importmarknad för gm-foderblandningar och gm-soja) tillåta sådana tester?

Det bästa vore naturligtvis om alla regeringar som tillåter import av gm-foderblandningar eller kommersiell GMO-försäljning, beordrar att sådana tester ska högprioriteras, och att alla publicerar resultaten i expertgranskade vetenskapliga tidskrifter, så att världen kan se vilka effekterna av en genetiskt modifierad föda faktiskt skulle kunna vara på grisarnas reproduktiva förmåga.

Eftersom tarmkanalen hos en gris är mycket lik människans, kanske det också finns något att lära om hur den reproduktiva förmågan skulle kunna påverkas hos människor som exponeras för en kost av animaliskt kött från djur som utfodras med gm-foderblandningar.

I september förra året, 2012, visade den första expertgranskade långtidsstudien av effekterna av GMO och Roundup på råttor alarmerande resultat. Den studien sopades under den smutsiga mattan hos Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och avvisades som ”bristfällig”. Nu visar en liknande långtidsstudie om utfodring av grisar med GMO lika alarmerande resultat. Detta tyder på att en grundläggande översyn av alla beslut om GMO-tillstånd över hela världen är minst sagt en brådskande prioritet.

Vi riktar åter ett stort tack till William Engdals och hans fantastiska arbete med att kartlägga spridningen av GMO, och uppmanar alla läsare att köpa in hans bok "Hotet mot livet" som ni finner: Här

Referenser:

Judy A Carman, et al, "A long-term toxicology study on pigs fed a combined genetically modified (GM) soy and GM maize diet”, juni 2013, <http://farmandranchfreedom.org/wp-content/uplo- ads/2013/06/carman-vlieger-2013 -gm-toxicology-study-pigs.pdf.

Gilles-Eric Seralini, ”Long term toxicity of a Roundup herbicide and a Roundup-tolerant ge¬netically modified maize, Food and Chemical Toxicology”, 2012, <http://dx.doi.Org/10.1016/j. fct.2012.08.005.

Något väldig intressant att notera i GMO debatten och godkända certifierade grödor!

En god vän till mig var för ett tag sedan på Lantmännen och skulle köpa lite vanlig klassisk havre att så på sin lilla gård han driver som hobby. Havre brukar han köpa varje år på Lantmännen. Idag gjorde han som han brukar och beställde och betalade i kassan för sin havre, biträdet i kassan känner han sen tidigare och allt avlöpte smärtfritt.

När han körde ut till utlastningen och lämnade sin orderlapp till förmannen där ute. Denne svarade när han läste lappen, att: "denna havre du ska ha är inte "certifierad" och jag får egentligen inte lämna ut den till dig". Min vän blev fundersam och sade .."inte certifierad" men jag har ju alltid köpt och sått den"?. Förmannen sade att nästa år kan han endast köpa havre som är "certifierad" och godkänd oavsett om det är ett hobbylantbruk han driver...

Läs mer på: Ny EU lag kriminaliserar all odling med eget utsäde