Bomben om GMO-potatis som gav eko över hela världen! Del 2 av 2.

Har du missat del 1 hittar du den här: http://genetisktmodifierad.blogspot.se/2014/08/bomben-om-gmo-potatis-som-gav-eko-over.html

Från del 1: "De råttor som matades under mer än 110 dagar med en föda av gm-potatis (GMO) hade märkbara förändringar i sin utveckling. De var betydligt mindre i storlek och hade betydligt lägre kroppsvikt än kontrollråttorna som matades med vanlig potatis i samma experiment. Ännu mer alarmerande var emellertid det faktum att råttorna som fick GMO hade en markant mindre lever- och hjärtstorlek, och uppvisade ett svagare immunsystem.Det mest alarmerande resultatet från Pusztais laboratorietester var dock den betydligt mindre hjärnstorleken hos de råttor som matades med GMO, jämfört med råttorna som matades med vanlig potatis."

Tre dagar efter de samordnade attackerna på Pusztais vetenskapliga integritet från Royal Society och det särskilda utskottet, stod Blairs så kallade tillsynsman inom regeringen, dr Jack Cunningham, i underhuset för att förkunna följande: ”Royal Society avfärdade denna vecka på ett övertygande sätt de helt missvisande resultaten från viss aktuell forskning om potatis och den felaktiga tolkningen av dem. 

Bild: Dr John Cunningham

”Det finns inget som tyder på att några genmodifierade livsmedel som säljs i detta land är skadliga.” För att, på uppdrag av regeringen Blair, göra sitt budskap otvetydigt, tillade han: ”Bioteknik är ett viktigt och spännande vetenskapligt område där det sker framsteg som erbjuder väldiga möjligheter att förbättra vår livskvalitet.”

Offentliga handlingar avslöjade senare att regeringen Blair själv var delad i frågan om de genmodifierade organismernas säkerhet och att vissa medlemmar rekommenderade ytterligare studier av de potentiella hälsoriskerna med GMO. De tystades ned, och Cunningham blev ansvarig för regeringens gemensamma linje rörande gm-grödor, med andra ord Biotechnology Presentation Group, ett namn som skulle ha fått George Orwell att rysa.

Vad kunde möjligen förklara en sådan dramatisk vändning för professor James och Rowett Institutes del? Det visade sig att svaret var politiska påtryckningar.

Det tog fem år och flera hjärtinfarkter innan den nästan ruinerade dr Pusztai kunde pussla ihop detaljerna kring vad som hade ägt rum under de 48 timmarna efter hans första Tv-framträdande 1998. Hans undersökningsresultat avslöjade den mörka sanningen om politiken runt gm-grödorna.

Bild: Dr Árpád Pusztai

Pusztai pusslade ihop följande märkliga händelseförlopp:

Flera före detta kollegor på Rowett, vilka hade gått i pension och som därmed var skyddade från risken att förlora sina jobb, bekräftade privat för Pusztai att Rowetts chef, professor Philip James, hade fått två telefonsamtal direkt från premiärminister Tony Blair. Blair hade klargjort i otvetydiga ordalag att Pusztai måste tystas.

James, som fruktade förlusten av statlig finansiering eller något ännu värre, övergick till att förstöra sin tidigare kollegas rykte. Men allting började inte med Tony Blair. Pusztai fick också veta att Blair i ett inledande skede hade fått ett upprört telefonsamtal från USA:s president, Bill Clinton. 

Bild: Bill Clinton och Tony Blair

Blair blev övertygad av sin nära vän och politiske rådgivare, Clinton, att den GMO- inriktade agroindustrin var framtidens melodi, en väldig - och växande - multimiljarddollarindustri där Blair kunde erbjuda de brittiska läkemedels- och bioteknik-jättarna en ledande roll. Blair hade dessutom 1997 gjort främjandet av GMO till en hörnsten i sin framgångsrika valkampanj för att ”ändra Storbritanniens profil”. Och det var väl känt i Storbritannien att Clinton inledningsvis hade fått med sig Blair på löftet om gm-växter som vägen mot en ny agroindustriell revolution.

Clinton-administrationen var mitt uppe i att spendera miljarder för att främja gm-grödor som en teknik för en framtida bioteknisk revolution. En högre tjänsteman i Vita huset under Clinton uppgav vid den tiden att adminstrationens mål var att göra 1990-talet till: ”ett decennium för den framgångsrika kommersialiseringen av biotekniska jordbruksprodukter”.

I slutet av 1990-talet sköt aktierna för bioteknikföretag som var inriktade på genteknik i höjden på börsen på Wall Street. Clinton tänkte inte låta någon forskare i Skottland sabotera hans projekt, och det tänkte tydligen inte Bill Clintons gode vän Tony Blair heller. 

Den sista pusselbiten föll på plats för Pusztai, tack vare ytterligare information från en tidigare kollega, professor Robert Orskov, en ledande näringsforskare med en 33-årig karriär på Rowett. Orskov, som under tiden hade lämnat institutet, berättade för Pusztai att högt uppsatta kollegor vid Rowett hade informerat Orskov om att det inledande telefonsamtalet som låg bakom Pusztais avskedande kom från Monsanto.

Bild: Professor Robert Orskov

Monsanto hade talat med Clinton, som i sin tur hade talat direkt med Blair om ”Pusztai-problemet”. Blair talade sedan med Rowetts chef, Philip James. Tjugofyra timmar senare var dr Árpád Pusztai förpassad ut på gatan, förbjuden att tala om sin forskning och att prata med sina forna kollegor. 

Orskovs uppgifter slog ned som en bomb. Om de var sanna innebar det att ett privat bolag, genom ett enkelt telefonsamtal, hade kunnat mobilisera USA:s president och Storbritanniens premiärminister för sina privata intressen. Ett enkelt telefonsamtal från Monsanto kunde förstöra trovärdigheten hos en av världens ledande oberoende forskare. Detta innebar dystra framtida konsekvenser för den akademiska friheten och den oberoende forskningen. Men det fick också enorma konsekvenser för spridningen av gm-grödor över hela världen.

Ett inte så etiskt Royal Society ansluter sig till attacken

Pusztai, som redan hade fått sitt vetenskapliga rykte allvarligt skadat, lyckades i oktober 1999 till slut säkra en publicering i den ansedda brittiska vetenskapliga tidskriften The Lancet av sin och sina kollegors forskning. Tidskriften var högt respekterad för sitt vetenskapliga oberoende och sin vetenskapliga integritet, och före publiceringen hade artikeln blivit överlämnad till en vetenskaplig granskningspanel på sex personer som med fyra röster mot två hade godkänt den för publicering.

Redaktören dr Richard Horton på The Lancet berättade senare att han hade

fått ett ”hotfullt” telefonsamtal från en ledande person i Royal Society, som sa att hans jobb kunde vara i fara om han bestämde sig för att publicera Pusztai-studien. Professor Peter Lachmann, tidigare vice ordförande i Royal Society, erkände senare att han hade ringt Horton angående Pusztai-artikeln, men nekade till att ha hotat honom.

Grävande journalister från tidningen The Guardian uppdagade att Royal Society hade inrättat en särskild ”vederläggningsenhet” för att driva en pro-gmo-linje och misskreditera forskare och organisationer som opponerade sig. Enheten leddes av dr Rebecca Bowden, som var en före detta tjänsteman inom Miljödepartementet under Blair, och som öppet var för GMO.

Bild: Dr Rebecca Bowden

Tidningen upptäckte att Lachmann, som i sin attack på Pusztai offentligt hade krävt att forskningen skulle vara ”oberoende”, själv knappast var en opartisk domare i GMO-frågan. Lachmann var vetenskaplig konsult för ett privat bioteknikföretag, Geron Biomed, som höll på med kloning av djur, liknande det berömda fåret Dolly, och extern styrelseledamot i det agrobiotekniska företaget Adprotech. Han var också medlem i den vetenskapliga rådgivande styrelsen för GMO-läkemedelsjätten SmithKline Beecham. Lachmann var mycket, men opartisk i frågan om GMO-forskning var han definitivt inte.

Bild: Det klonade fåret Dolly med sin unge Bonny.

Lord Sainsbury var den ledande finansielle bidragsgivaren till Tony Blairs ”nya Labourparti” i valet 1997. För sin generositet hade Sainsbury fått en regeringspost som Blairs minister för vetenskap och innovation. Hans vetenskapliga referenser var minimala, men han var en stor aktieägare i två bioteknikföretag med inriktning på GMO, Diatech och Innotech, och var en stridslysten förespråkare för GMO.

För att befästa banden ytterligare mellan regeringen Blair och ledande bioteknik- företag, skötte chefen för det pr-företag som framgångsrikt drev Blairs valkampanjer 1997 och 2001, David Hill på Good Relations, också pr-arbetet för Monsanto i Storbritannien.

Det faktum att Royal Society trots sina offentliga uttalanden om Pusztais ”bristfälliga" forskning, aldrig gick vidare och gjorde en ”icke bristfällig” version av den viktiga studien, spred ytterligare tvivel om institutionens självutnämnda vetenskapliga neutralitet. Detta tydde på att Royal Societys intressen kanske låg i något annat än vetenskaplig korrekthet.

Efter publiceringen av Pusztais artikel, attackerades The Lancet allvarligt av Royal Society och bioteknikindustrin, vilkas påtryckningar så småningom tvingade Pusztais medförfattare, professor Stanley Ewen, att lämna sin befattning vid University of Aberdeen.

Vetenskap i företagens intresse

Pusztai-fallet, hur förödande det än hotade att bli för hela GMO-projektet, var ett Ibland flera fall där oberoende forskning undertrycktes eller där forskningsdata som visade på de potentiellt negativa effekterna av gm-livsmedel på människors eller djurs hälsa direkt manipulerades. Faktum var att detta förfarande visade sig vara regel.

År 2000 beordrade regeringen Blair att en treårig studie skulle genomföras av ett privat företag, Grainseed, och att den skulle vara utformad så att den visade vilka gm-utsäden som utan risker skulle kunna inkluderas på National List of Seeds, den standardlista med utsäde som jordbrukare kan köpa.

Interna dokument från det brittiska jordbruksdepartementet erhölls senare av Londontidningen The Observer, och avslöjade att det var någon underlig sorts forskning som pågick under testerna. Minst en forskare vid företaget Grainseed manipulerade vetenskapliga data för att ”få vissa frön i försöken att verka prestera bättre än de egentligen gjorde”. Detta fick inte det brittiska jordbruksdepartementet

att avbryta testerna och avskeda den anställde, utan i stället gick departementet vidare och föreslog att en rad olika sorters gm-majs skulle godkännas.

Bild: Dr Mae-Wan-Ho

Ett annat exempel på den brittiska statens intrång på akademisk frihet och vetenskaplig integritet, var när dr Mae-Wan Ho, ledande akademisk forskare vid Open University och senare chef för Institute of Science in Society (ISIS), av sitt universitet pressades till tidig pension. Mae-Wan Ho hade erhållit ett forskningsstipendium från National Genetics Foundation i USA, vittnat inför FN och Världsbanken i bio-vetenskapliga frågor, publicerat en mängd artiklar och böcker om genetik och var en erkänd expert inom GMO-forskningen.

Hennes ”misstag” var att hon hade varit alltför frispråkig om farorna med gm-livsmedel. År 2003 var hon medlem i en internationell oberoende vetenskapspanel om gm-växter, Independent Science Panel on GMO, där hon uttalade sig kritiskt om de slarviga vetenskapliga påståenden som görs om de genmodifierade organismernas säkerhet.

Hon varnade för att den genetiska modifieringen var helt olik normal växtförädling eller djuravel. Hon sa: ”Tvärtemot vad man får höra från forskare som är för GMO, är processen inte alls exakt. Den är okontrollerbar och opålitlig, och slutar vanligtvis med att den skadar och förvanskar värdens arvsmassa, med helt oförutsägbara konsekvenser. Det var mer än tillräckligt för att de lobbygrupper som förespråkade GMO skulle pressa henne att ”gå i pension”.

För att skydda den så kallade integriteten hos statligt finansierad forskning om de genmodifierade livsmedlens och grödornas säkerhet, satte regeringen Blair ihop en ny uppförandekod. Enligt uppförandekoden för det statliga forskningsrådet Biotechnology and Biological Science Research Council (BBSRC), kan alla som är anställda på ett statligt finansierat forskningsinstitut och som öppet vågar tala om sina forskningsresultat gällande gm-växter riskera uppsägning, bli stämd för kontraktsbrott eller få ett vitesföreläggande.

Många institut som bedriver liknande forskning om gm-livsmedel, som till exempel Sainsbury Laboratory vid John Innes Centre, Storbritanniens ledande bio- teknikinstitut, hade fått stort ekonomiskt stöd från bioteknikjättar med inriktning på GMO, som till exempel Zeneca, och från Lord Sainsbury personligen. Som minister för vetenskap och innovation, såg Lord Sainsbury till att BBSRC fick en stor ökning av statliga medel för att utföra sitt polisarbete med att undertrycka vetenskapligt oliktänkande inom bioteknikområdet.

I Styrelsen för BBSRC består av företrädare för stora multinationella företag med egenintresse i forskningsresultaten, medan grupper som företräder ett allmänintressen som till exempel Country Landowners Association, hålls utanför.

1 mars 2003 inträffade i regeringen Blairs lobbygrupp ett sällsynt fall av reservation mot att tillåta fri introduktion av i princip oprövade gm-produkter i den brittiska kosten. Dr Brian John lämnade in en promemoria till den brittiska tidskriften EM Science Review med titeln ”On the Corruption of GM Science” (ungefärligt översatt: ”Om förvanskningen av GMO-forskningen”).

John skrev:
”Det finns ingen balans på gm-forskningens område, eller i expertgranskningsprocessen eller i publiceringsprocessen. Det här har vi företagens ägande av vetenskapen, eller åtminstone denna gren av den, att tacka för. ... Vetenskaplig integritet är en förlorare, allmänintresset en annan.”

Dr John fortsatte med att skarpt kritisera Royal Society på gm-forskningens område där ”obekväm forskning helt enkelt aldrig ser dagens ljus”. Han tillade: ”Att förhindra akademiskt bedrägeri är en sak; att undertrycka obekväma forskningsresultat är något helt annat.”

John påpekade vidare att International Life Sciences Institutes litteraturförteckning över undersökningar om de genmodifierade organismernas säkerhet till överväldigande delen var inriktad på vetenskapliga artiklar som var för GMO, och som antingen kom från statliga källor eller direkt från bioteknikindustrin själv. Han skrev: "Mycket få av dem innefattar genuina utfodringsförsök med GMO på djur, och ingen av dem, såvitt jag har kunnat se, innefattar försök med GMO på människor.”

Bild Tony Blair och George Bush

Dr Pusztais forskning vid Rowett Institute var en av de första och sista i Storbritannien vilken inbegrep forskning på levande djur. Regeringen Blair var fast besluten att inte upprepa det misstaget. I juni 2003, mitt under uppståndelsen i det brittiska underhuset över beslutet att stödja George W. Bushs krig i Irak, sparkade Tony Blair sin miljöminister, Michael Meacher. Meacher, som senare öppet motsatte sig en brittisk inblandning i Irak, var ansvarig för sitt departements treåriga studie av gm-växter och deras effekter på miljön.

Meacher, som var öppet kritisk till den rådande forskningen om gm-grödor, hade uppmanat regeringen Blair att göra betydligt mer noggranna tester innan man släppte ut gm-grödor för allmän användning. Eftersom mr Meacher började bli besvärlig för den genetiska revolutionen, var svaret blev som vid den franska revolutionens - ”Av med hans huvud”.

Hur fast besluten regeringen Blair än var i sitt stöd för GMO-revolutionen, bleknade dess ansträngningar i förhållande till de som dess närmast allierade på andra sidan Atlanten gjorde. USA, vaggan för GMO-revolutionen inom världens jordbruk, var ett stort steg före i spelet när det gällde att styra dagordningen och debatten. Den amerikanska GMO-kampanjen under 1980- och 1990-talet hade emellertid rötter i en politik som gick flera decennier tillbaka.

De första offentliga spåren påträffades under Vietnamkrigets era i slutet av 1960-talet och fram till Nixons andra mandatperiod som president. Henry Kissinger, en av Rockefellers skyddslingar, skulle komma att spela en avgörande roll under denna tidiga period. Han hade infört idén om att använda ”livsmedel som vapen” i USA:s utrikespolitik. ”Livsmedelsvapnet” expanderade därefter till en långtgående amerikansk politisk doktrin.

Inför valet i september 2018 är det kanske dags att syna vilka partier som är emot att GMO införs i vårt land och tänka efter vart man lägger sin röst, för oss och kommande generationers...

Rune Lanestrand skriver på sin blogg: http://runelanestrand.wordpress.com/2013/04/09/gmo-fri-mjolk-agg-och-kyckling-ar-hotad/

"Häromåret gjorde några medlemmar i LRF Ungdom en studieresa till USA. På deras hemsida rapporterar dåvarande ordföranden John Enander:

”Under 4 intensiva dagar i lika många delstater träffade vi odlare, odlarorganisationer, och företag (ja Monsanto var ett av dem) som säljer och driver utvecklingen av grödor med genmodifierade egenskaper. Saligheten över teknikens möjligheter var, kan man säga av en stigande skala i den ordning jag ovan nämnde de olika aktörerna. Av dem vi mötte var det ingen som ifrågasatte en enda del av tekniken.”

GMO-fria produkter i Sverige är ett minne blott om LRF-ungdomarna får som de vill. Blev uppmärksammad på deras årsmöte/stämma genom en notis om att man valt in en ny ledamot i styrelsen. Och det är ju ingen konstigt. Men så fick jag se att den nyvalda ledamoten Sara Helgstrand arbetade för DuPont, världens största kemiföretag med säte i USA.

DuPont är en gigant på GMO och var redan 1999 det största utsädesföretaget med 60 procent av marknaden för genmanipulerat utsäde av majs och soja. Större än Monsanto, Syngenta, BASF och Bayer. DuPont har patent på en rad utsädessorter som odlarna dyrt får betala för att få köpa.

När jag läste om Sara Helgstrand och henne anknytning till DUPont blev jag intresserad av vad stämman behandlade för frågor. Upptäckte till min förskräckelse att LRF-ungdomarna på Gotland motionerade om att den branschöverenskommelse som finns i dag mot import av GMO-foder skulle tas bort. Man yrkade på att deras riksstyrelse ”med kraft ska jobba för att kraven på GMO-fritt foder snarast stryks i branschöverenskommelsen.”

Bild: Sara Helgstrand

GMO-fri mjölk, ägg och kyckling är hotad.

GMO-fria produkter i Sverige är ett minne blott om LRF-ungdomarna får som de vill. Läs mer här:

http://markbladet.se/?artikel=201304170845145223

*Uppdatering av detta blogginlägg 14 oktober 2017:

Nyheter år 2016:

Monsanto stäms för brott mot mänskligheten och naturen
http://www.skd.se/2016/10/14/monsanto-stams-for-brott-mot-manskligheten-och-naturen/

Det tyska kemiföretaget Bayer köper Monsanto
Det tyska kemibolaget Bayer och den amerikanska jordbruksjätten Monsanto har undertecknat ett slutgiltigt avtal gällande ett samgående. Enligt avtalet köpte Bayer Monsanto för 128 dollar per aktie. Affären väntas vara helt slutförd i slutet av 2017. I maj 2016 lade Bayer ett bud om 122 dollar per aktie vilket värderade Monsanto till omkring 62 miljarder dollar.

Nyheter 2017:

BASF köper delar av Bayer för 5,9 miljarder euro
Det tyska kemibolaget BASF köper delar av sin tyska sektorkollega Bayers verksamhet inom jordbruk och grödor för 5,9 miljarder euro. BASF köper delar av Bayer för 5,9 miljarder euro. Bayer säljer sina tillgångar efter sitt förvärv av Monsanto.
https://www.svd.se/basf-koper-delar-av-bayer-for-59-miljarder-euro

Bayer tvingas till försäljning för 56 miljarder
Tyska BASF har tecknat ett avtal om att köpa delar av Bayers tillgångar inom utsäde och kemikalier för 5,9 miljarder euro, motsvarande drygt 56 miljarder kronor. Affären sker då Bayer måste avyttra vissa delar för att få myndighetsgodkännande för sin fusion med Monsanto.
https://www.di.se/nyheter/bayer-tvingas-till-forsaljning-for-56-miljarder/

Vill du läsa om den svenska GMO-historiken så se mera längst ned på denna sida.

Referenser:

William Engdahls intervju med dr Pusztai, 23 juni 2007.
De exakta orden var ”råttorna hade en något hämmad tillväxt när de testades efter att ha utfodrats under 110 dagar och responsen hos deras lymfocyter på mitogena stimuli var ungefär hälften jämfört med kontrollgruppen”. Ett andra pressmeddelande från ordföranden i institutets styrelse den 10 augusti 1998, samma dag som tv-intervjun med Pusztai i ITV:s World in Action sändes, krävde en försäkran från EU-kommissionen ”att alla genmodifierade organismer adekvat ska testas för eventuella effekter som kan utlösas genom att djur eller människor konsumerar dem”. Dessutom krävde man att ”testningen av modifierade produkter med implanterade gener noggrant måste genomföras i tarmen hos djur om man ska kunna undvika okända katastrofer”, citerat i Alan Ryan et al., Genetically Modified Crops: the Ethical and Social Issues, Nuffield Council on Bioethics, ss. 140-141.

The Royal Society, Review of Data on Possible Toxicity of GM Potatoes, juni 1999, Ref: 11/99, s. 1 http://www.royalsoc.ac.uk.
Royal Society självt hade omfattande kopplingar till det finansiella stöd som utgått i från industriella bioteknikföretag som till exempel Aventis Foundation, BP plc, Wellcome Trust, Astra-Zeneca plc, Esso UK plc, Gatsby Charitable Foundation, Andrew W. Mellon Foundation, citerat i Martin X Walker, Brave New World of Zero Risk: Covert Strategy in British Science Policy, London, Slingshot Publications, 2005, ss. 173-193.
 

Jack Cunningham, Minister for the Cabinet Office, uttalande i House of Commons, 21 maj 1999, http://www.publications.parliament.uk/pa/cml99899/cmhansrd/vo990521/debtext/90521-07. htm.

Tony Blair, kommentar i pressen, ”Remarks Prior to Discussions With Prime Minister Tony Blair of the United Kingdom and an Exchange With Reporters in Okinawa” - transkribering, Weekly Compilation of Presidential Documents, 31 juli 2000, http://www.gpoaccess.gov/wcomp.
Blairs kommentarer vid mötet med Clinton var då: ”... hela den här biotekniska vetenskapen kommer att -jag menar, jag är ingen expert på detta, men människor, vars åsikter jag respekterar, berättar för mig att hela den biotekniska vetenskapen, under den första halvan av 2000-talet, kanske kommer att vara vad informationstekniken var under den sista halvan av 1900-talet. Och därför är detta särskilt viktigt, särskilt för ett land som Storbritannien som är ledande inom den biotekniska vetenskapen ...”

Robert Orskov, citerad i Andrew Rowell, ”The Sinister Sacking of the World’s Leading GM Expert - and the Trail that Leads to Tony Blair and the White House”, The Daily Mail, 7 juli 2003.

Andrew Rowell, Don't Worry, it’s Safe to Eat: The True Story of GM food, BSE and Toot and Mouth, London, 2003, och Rowell, "The Sinister Sacking ...” op. cit. Árpád Pusztai, ”Letter from Arpad Pusztai to the Royal Society dated 12/05/1999”, http://www.freenetpages.co.Uk/hp/A.Pusztai/ RoyalSoc/Pusztai.htm, ger en personlig redogörelse för de vetenskapliga händelseförloppen.

Rowett Institutes officiella version av händelserna runt Pusztai finns på: http://www.rowett. ac.uk/gmoarchive. Samma webbplats reproducerar hela Pusztais analys från 1998 av gm-potatis- experimentet med råttor i rapporten SOAEFD Flexible Fund Project RO 818: Report of Project Coordinator on Data Produced at the Rowett Research Institute (KRI), 22 oktober 1998. Arpad Pusztai, ”Why I Cannot Remain Silent”, GM-FREE magazine, augusti/september 1999. Efter att Pusztai hade avskedats, skickade han forskningsprotokollen till 24 oberoende forskare i olika länder. De förkastade slutsatserna i granskningskommitténs och fann att hans forskning var av god kvalitet och försvarade hans slutsatser. De kom fram till att Pusztai inte hade förväxlat några resultat. Deras rapport ignorerades i medierna och i regeringskretsar.

Laurie Flynn och Michael Sean, "Pro-GM Scientist ”Threatened Editor”, The Guardian, 1 november 1999.

Stanley Ewen och Árpád Pusztai, ”Effect of Diets Containing Genetically Modified Potatoes Expressing Galanthus Nivalis Lectin on Rat Small Intestine”, The Lancet, 16 oktober 1999. Ett detaljerat vetenskapligt försvar av Pusztais arbete gavs av en tidigare kollega, T. C. Bog-Hansen, som senare blev universitetslektor vid Köpenhamns universitet, se: http://plab.ku.dk/tcbh/Pusztai. Geoffrey Lean, ”Expert on GM Danger Vindicated”, The Independent, 3 oktober 1999. För en fullständig redogörelse av häxjakten mot Pusztai, se George Monbiot: "Silent Science” i Captive State: The Corporate Takeover of Britain, Pan Books, London, 2000.

Anthony Barnett, ”Revealed: GM Firm Faked Test Figures”, The Observer, 16 april 2000.

Anastasia Stephens, ”Puncturing the GM Myths”, The Evening Standard, 8 april 2004. Trots på-tryckningar fortsatte dr Mae-Wan Ho att vara en av de få forskarna som öppet talade om farorna med gm-växter.
Norfolk Genetic Information Network, ”Scientists Gagged on GM Foods by Public Funding Body with Big Links to Industry”, pressmeddelande, 1999, http://www.ngin.tripod.com/scigag.htm.

Dr Brian John, ”On the Corruption of GM Science”, artikel inskickad till GM Science Review, 20 mars 2003. Storbritanniens regering lade märkligt nog ned tidskriften 2004. Den hade startats 2002 för att fördjupa debatten kring frågan om gm-växter. 

Boken kan du köpa hos: Adlibris


År 1901 genomförde Sverige den första genetiska förändringen av vetet. Man ingrep i arvsmassan och skapade fler kromosomsträngar. Man använde stark röntgenstrålning och starkt gift för att få cellerna att mutera. Effekterna av denna kromosomförändring i vetets arvsmassan skulle komma att yttra sig som mängder av nya sjukdomar. Detta nya vete spreds snabbt över vårt land men även i övriga västvärlden där även Sverige hade ett finger med i spelet.

Exempelvis reste svenska forskare till Egypten redan på 1920-talet och var dessa behjälpliga med manipulering och odling av vetet, år 2012 bad Egyptens hälsoministerium omvärlden om hjälp med en skenande diabetesproblem och övervikt. Svensk växtförädling/manipulering är idag etablerad i mer än 50 länder runt om i världen...

 

Bomben om GMO-potatis som gav eko över hela världen! Del 1 av 2.

Bomben om GMO-potatis som gav eko över hela världen! Del 1 av 2.

Medan gm-utsäde (genetiskt modifierat-GMO) höll på att införas kommersiellt inom jordbruket i Argentina och Nordamerika, inträffade en händelse i det avlägset belägna Skottland vilken var av enorm betydelse för GMO-projektets framtid. Där, i Aberdeen, i ett statsfinansierat laboratorium vid namn Rowett Research Institute, genomförde en erfaren forskare studier på ett noggrant och kontrollerat sätt. Hans uppdrag var att bedriva långvarig forskning om möjliga effekter av gm-föda på djur.

Forskaren, dr Árpád Pusztai, var ingen novis när det gällde genetisk forskning. Han hade arbetat inom bioteknikens specialiserade område i över 35 år, publicerat en mängd erkända vetenskapliga arbeten och ansågs vara världens ledande expert på lektiner (proteiner som kan bindas till speciella sockerarter) och genetisk modifiering av växter.

Bild: Forskaren dr Árpád Pusztai

År 1995, strax före Monsantos kommersiella massförsäljning av gm-sojabönsutsäden till amerikanska och argentinska jordbrukare, skrev Skottlands Office of Agriculture-Environment and Fisheries avtal med Rowett Research Institute för att institutet skulle genomföra en treårig omfattande studie under ledning av dr Pusztai. Med en budget på 1,5 miljoner dollar var det inget litet företag.

Det skotska Office of Agriculture ville att Rowett skulle fastställa riktlinjer för en vetenskaplig testmetod som skulle användas av statliga tillsynsmyndigheter för att de skulle kunna genomföra framtida riskbedömningar av gm-grödor (GMO). Eftersom spridningen av gm-grödor befann sig i sitt tidigaste stadium, mestadels i test- eller fältstudier, var det ett logiskt nästa steg att utarbeta sådana väl genomtänkta tillsynskontroller.

Man kunde inte ha funnit en lämpligare person för att fastställa vetenskaplig trovärdighet och väl genomtänkt metodik än dr Pusztai. Utöver hans mer än 270 vetenskapliga artiklar om sina olika forskningsresultat, hade han och hans fru, dr Susan Bardocz, även hon forskare vid Rowett, tillsammans publicerat två böcker i ämnet växtlektiner. Dr Pusztai betraktades av sina kollegor som en oklanderlig forskare.

Bild: Dr Pusztai med sin fru forskaren dr Susan Bardocz

Vad som var än mer betydelsefullt, med avseende på det som sedan följde, var att dr Pusztais forskningsprojekt var den allra första oberoende vetenskapliga studien i världen om de genmodifierade livsmedlens säkerhet. Detta faktum var häpnadsväckande, med tanke på att införandet av genetiskt modifierade organismer i människors och djurs basföda hade enorm betydelse.

Den enda övriga studie av effekterna av genmodifierade livsmedel vid den tiden var en som var finansierad av Monsanto, vars slutsatser, inte överraskande, gjorde gällande att det var fullständigt ofarligt för hälsan att konsumera genetiskt förändrade livsmedel.

Pusztai visste att en helt igenom oberoende granskning var väsentlig för varje seriös vetenskaplig utvärdering, och nödvändig för att skapa förtroende för en utveckling som var så ny och viktig. Han själv var helt övertygad om att studien skulle bekräfta att gm-livsmedlen var säkra. När Pusztai började sin noggranna undersökning, trodde han på gm-teknikens löften.

Pusztai fick i uppdrag att testa laboratorieråttor i flera utvalda grupper. En grupp skulle matas med en föda av gm-potatis (GMO). Potatisen hade modifierats med ett lektin som var tänkt att fungera som ett naturligt insektsmedel genom att förhindra bladlusangrepp på potatisskördarna - det påstod i alla fall producenten av den genetiskt förändrade potatisen.

En bomb faller ned på GMO-projektet

Den skotska regeringen, Rowett och dr Pusztai trodde alla att de var på väg att bekräfta ett betydande genombrott inom växtforskningen, vilket, genom att eliminera behovet av att tillsätta pesticider (kemiska bekämpningsmedel) vid potatissättning, kunde vara till väldig nytta för livsmedels-produktionen. I slutet av 1997 började Pusztai tvivla. Hans tester visade helt oväntade och alarmerande resultat.

De råttor som matades under mer än 110 dagar med en föda av gm-potatis hade märkbara förändringar i sin utveckling. De var betydligt mindre i storlek och hade betydligt lägre kroppsvikt än kontrollråttorna som matades med vanlig potatis i samma experiment. Ännu mer alarmerande var emellertid det faktum att råttorna som fick GMO hade en markant mindre lever- och hjärtstorlek, och uppvisade ett svagare immunsystem.

Det mest alarmerande resultatet från Pusztais laboratorietester var dock den betydligt mindre hjärnstorleken hos de råttor som matades med GMO, jämfört med råttorna som matades med vanlig potatis. Det här sista fyndet gjorde dr Pusztai så oroad att han valde att utelämna det när han 1998 ombads presentera sina resultat i ett oberoende brittiskt tv-program. Han sa senare att han var rädd att han skulle utlösa panik hos befolkningen.

Vad dr Árpád Pusztai faktiskt sa, när han var inbjuden att kortfattat tala om sina forskningsresultat i det populära ITV-programmet World in Action som sändes i augusti 1998, var tillräckligt alarmerande. Pusztai berättade för världen: ”Man försäkrar oss att detta är absolut säkert. Vi kan äta det hela tiden. Vi måste äta det hela tiden. Det finns ingen tänkbar skada som det kan åsamka oss.”

Han fortsatte sedan med att utfärda följande varning till sina miljontals tittare. Han konstaterade: ”Men i egenskap av forskare som tittat på det här, och som aktivt arbetar inom detta område, tycker jag att det är mycket, mycket orättvist att använda våra landsmän som försöksobjekt. Försöksobjekten måste vi hitta i laboratoriet.”

Dr Pusztai, som i förväg hade fått klartecken från chefen för Rowett för sitt tv-framträdande, hade blivit tillsagd att inte prata i detalj om sina försök. Det han emellertid fortsatte med att säga, detonerade i hela den biotekniska, politiska, vetenskapliga och GMO-inriktade agroindustriella världen, med den politiska motsvarigheten till en vätebomb.

Dr Pusztai konstaterade helt enkelt att ”effekten av en föda bestående av gm-potatis var en liten tillväxthämning och en påverkan på immunsystemet".

En av de genetiskt modifierade potatissorterna gjorde efter 110 dagar att råttornas reaktion på immuneffekter försämrades. Pusztai lade till en personlig kommentar: ”Om jag fick välja, skulle jag verkligen inte äta den förrän jag åtminstone ser vetenskapliga bevis som är jämförbara med dem vi håller på att ta fram för våra genetiskt modifierade potatisar.”

Plötsligt debatterade världen de sensationella kommentarerna från Pusztai. Skador på organ och immunsystem var illa nog. Men den ledande brittiske genforskaren hade också sagt att han själv inte skulle äta gm-livsmedel (GMO) om han fick välja.

Det första gensvaret från Pusztais chef, professor Philip James, var varma gratulationer för det sätt på vilket Pusztai hade presenterat sitt arbete den dagen. På Philip James beslut utfärdade institutet till och med ett pressmeddelande som byggde på Pusztais slutsatser, där man betonade att ”en rad noggrant kontrollerade studier ligger till grund för dr Pusztais oro”.

Bild: Professor Philip James

Detta symboliska stöd skulle radikalt komma att dras tillbaka. Inom 48 timmar fick den 68-årige forskaren veta att hans kontrakt inte skulle förnyas. Han blev i praktiken sparkad, tillsammans med sin fru, som själv hade varit en respekterad forskare vid Rowett i mer än 13 år. Dessutom, med hot om att förlora sin pension, blev Pusztai tillsagd att inte någonsin tala mer med pressen om sin forskning. Hans forskningsdokument beslagtogs och låstes in. Han förbjöds, med hot om rättsliga åtgärder, att prata med medlemmarna i sin forskargrupp. Gruppen upplöstes. Hans telefonsamtal vidarekopplades och hans e-post vidarebefordrades.

Det här skulle bara vara början på en förtalskampanj värdig Tredje rikets Tyskland eller Stalins Ryssland, två diktaturer som Pusztai hade överlevt när han som ung man växte upp i Ungern.

Pusztais kollegor började förstöra hans vetenskapliga anseende. Rowett bestämde sig slutligen, efter flera olika pressmeddelanden som vart och ett motsade det föregående, för historien att Pusztai helt enkelt hade ”förväxlat” proverna från råttorna som fick GMO med dem från de vanliga råttorna som hade matats med ett potatisprov som var känt för att vara giftigt.

Ett sådant grundläggande fel av en vetenskapsman av Pusztais rang och dokumenterade kompetens saknade motstycke. Pressen menade att det var ett av de största felet som någonsin erkänts av en stor vetenskaplig institution.

Men det var helt enkelt inte sant, vilket en senare granskning av Pusztais arbete bevisade.

Rowett ändrade sedan, efter omfattande forskning av den brittiske journalisten Andrew Rowell, sin historia, genom att de hittade en genomskinlig reträttväg i påståendet att Pusztai inte hade fullföljt de långvariga tester som behövdes för att bevisa resultaten.

Men när andra forskare och ministrar anslöt sig till den vanvettiga karusellen för att misskreditera Pusztai, var de klumpiga försöken av professor James och Rowett Institute att motivera avskedandet och förtalet av Pusztai snart glömda. I trots mot dessa attacker hade omkring 30 ledande vetenskaps-män från 13 länder i februari 1999 undertecknat ett öppet brev som stödde Pusztai. Brevet publicerades i Londontidningen The Guardian och utlöste en helt ny omgång kontroverser kring gm-grödornas säkerhet och Pusztais forskningsresultat.

Blair, Clinton och den "politiska" vetenskapen

Inom några dagar efter att artikeln i The Guardian hade publicerats, gick ingen mindre än den vördnadsvärda brittiska institutionen Royal Society med i striden. Man tillkännagav sitt beslut att granska Pusztais bevismaterial. I juni 1999 gjorde Royal Society ett offentligt uttalande som hävdade att Pusztais forskning var ”bristfällig i många aspekter vad gäller utformning, genomförande och analys och att inga slutsatser kunde dras utifrån den”.

I och med att detta uttalande kom från denna 300-åriga berömda institution, var detta ett tungt slag mot Pusztais trovärdighet. Men Royal Societys anmärkningar på Pusztais arbete var också igenkännbara som ett försök till politisk smutskastning, och något som riskerade att grumla trovärdigheten hos Royal Society självt. Det avslöjades sedermera genom en expertgranskning att Royal Society hade dragit sina slutsatser från ofullständiga data.

Dessutom vägrade man att släppa namnen på sina granskare, vilket ledde till att en del kritiker attackerade institutionens metoder och menade att de påminde om den medeltida engelska domstolen Star Chamber.
Undersökningar av Andrew Rowell avslöjade att Royal Societys uttalanden och det likartade fördömande som gjordes samma dag, den 18 maj, av brittiska under- husets särskilda utskott för vetenskap och teknik, var ett resultat av samordnade påtryckningar på dessa två organ från regeringen Blair.

Regeringen Blair hade nämligen bildat en hemlig grupp, Biotechnology Presentation Group, i syfte att sätta i gång en propagandakampanj för att motarbeta de medier som var negativa till GMO, vilka vid den tidpunkten var den dominerande rösten i Storbritannien. Pusztai-debatten hotade själva framtiden för en enormt lönsam GMO-inriktad agroindustri för brittiska företag.

Slut på Del 1 (av 2) Här kommer du vidare direkt till del 2 i berättelsen: http://genetisktmodifierad.blogspot.se/2014/09/bomben-om-gmo-potatis-som-gav-eko-over.html

Vi tackar William Engdahl för hans fantastiska arbete med kartläggningen runt GMO och för boken ”Hotet mot livet-den genetiska manipulationens dolda agenda”.

Boken ”Hotet mot livet” kan du beställa hos: Adlibris



Sverige gjorde redan år 1901 den första genetiska manipulationen av vetet genom att öka på kromosomsträngarna i vetets arvsmassa. Effekterna av denna förändring i arvsmassan skulle komma att yttra sig som mängder av nya sjukdomar som spreds över vårt land men även i övriga västvärlden där även Sverige hade ett finger med i spelet. Exempelvis reste svenska forskare till Egypten redan på 1920-talet och var dessa behjälpliga med manipuleringen av vetet, år 2012 bad Egyptens hälsoministerium omvärlden om hjälp med en skenande diabetesproblem och övervikt. 

Svensk växtförädling/manipulering är idag etablerad i mer än 50 länder runt om i världen och idag går man in fullt medvetet för att genetiskt manipulera grödor...