Bomben om GMO-potatis som gav eko över hela världen! Del 1 av 2.
Medan gm-utsäde (genetiskt modifierat-GMO) höll på att
införas kommersiellt inom jordbruket i Argentina och Nordamerika, inträffade en
händelse i det avlägset belägna Skottland vilken var av enorm betydelse för GMO-projektets
framtid. Där, i Aberdeen, i ett statsfinansierat laboratorium vid namn Rowett
Research Institute, genomförde en erfaren forskare studier på ett noggrant och
kontrollerat sätt. Hans uppdrag var att bedriva långvarig forskning om möjliga
effekter av gm-föda på djur.
Forskaren, dr Árpád Pusztai, var ingen novis när det gällde
genetisk forskning. Han hade arbetat inom bioteknikens specialiserade område i
över 35 år, publicerat en mängd erkända vetenskapliga arbeten och ansågs vara
världens ledande expert på lektiner (proteiner som kan bindas till speciella sockerarter)
och genetisk modifiering av växter.
Bild: Forskaren dr Árpád Pusztai
År 1995, strax före Monsantos kommersiella massförsäljning
av gm-sojabönsutsäden till amerikanska och argentinska jordbrukare, skrev Skottlands
Office of Agriculture-Environment and Fisheries avtal med Rowett Research
Institute för att institutet skulle genomföra en treårig omfattande studie
under ledning av dr Pusztai. Med en budget på 1,5 miljoner dollar var det inget
litet företag.
Det skotska Office of Agriculture ville att Rowett skulle
fastställa riktlinjer för en vetenskaplig testmetod som skulle användas av
statliga tillsynsmyndigheter för att de skulle kunna genomföra framtida
riskbedömningar av gm-grödor (GMO). Eftersom spridningen av gm-grödor befann
sig i sitt tidigaste stadium, mestadels i test- eller fältstudier, var det ett
logiskt nästa steg att utarbeta sådana väl genomtänkta tillsynskontroller.
Man kunde inte ha funnit en lämpligare person för att
fastställa vetenskaplig trovärdighet och väl genomtänkt metodik än dr Pusztai.
Utöver hans mer än 270 vetenskapliga artiklar om sina olika forskningsresultat,
hade han och hans fru, dr Susan Bardocz, även hon forskare vid Rowett,
tillsammans publicerat två böcker i ämnet växtlektiner. Dr Pusztai betraktades
av sina kollegor som en oklanderlig forskare.
Vad som var än mer betydelsefullt, med avseende på det som
sedan följde, var att dr Pusztais forskningsprojekt var den allra första
oberoende vetenskapliga studien i världen om de genmodifierade livsmedlens
säkerhet. Detta faktum var häpnadsväckande, med tanke på att införandet av
genetiskt modifierade organismer i människors och djurs basföda hade enorm
betydelse.
Den enda övriga studie av effekterna av genmodifierade
livsmedel vid den tiden var en som var finansierad av Monsanto, vars
slutsatser, inte överraskande, gjorde gällande att det var fullständigt ofarligt för hälsan att konsumera
genetiskt förändrade livsmedel.
Pusztai fick i uppdrag att testa laboratorieråttor i flera utvalda grupper. En grupp skulle matas med en föda av gm-potatis (GMO). Potatisen hade modifierats med ett lektin som var tänkt att fungera som ett naturligt insektsmedel genom att förhindra bladlusangrepp på potatisskördarna - det påstod i alla fall producenten av den genetiskt förändrade potatisen.
En bomb faller ned på GMO-projektet
Den skotska regeringen, Rowett och dr Pusztai trodde alla att de var på väg att bekräfta ett betydande genombrott inom växtforskningen, vilket, genom att eliminera behovet av att tillsätta pesticider (kemiska bekämpningsmedel) vid potatissättning, kunde vara till väldig nytta för livsmedels-produktionen. I slutet av 1997 började Pusztai tvivla. Hans tester visade helt oväntade och alarmerande resultat.
De råttor som matades under mer än 110 dagar med en föda av gm-potatis hade märkbara förändringar i sin utveckling. De var betydligt mindre i storlek och hade betydligt lägre kroppsvikt än kontrollråttorna som matades med vanlig potatis i samma experiment. Ännu mer alarmerande var emellertid det faktum att råttorna som fick GMO hade en markant mindre lever- och hjärtstorlek, och uppvisade ett svagare immunsystem.
Det mest alarmerande resultatet från Pusztais laboratorietester var dock den betydligt mindre hjärnstorleken hos de råttor som matades med GMO, jämfört med råttorna som matades med vanlig potatis. Det här sista fyndet gjorde dr Pusztai så oroad att han valde att utelämna det när han 1998 ombads presentera sina resultat i ett oberoende brittiskt tv-program. Han sa senare att han var rädd att han skulle utlösa panik hos befolkningen.
Vad dr Árpád Pusztai faktiskt sa, när han var inbjuden att kortfattat tala om sina forskningsresultat i det populära ITV-programmet World in Action som sändes i augusti 1998, var tillräckligt alarmerande. Pusztai berättade för världen: ”Man försäkrar oss att detta är absolut säkert. Vi kan äta det hela tiden. Vi måste äta det hela tiden. Det finns ingen tänkbar skada som det kan åsamka oss.”
Han fortsatte sedan med att utfärda följande varning till sina miljontals tittare. Han konstaterade: ”Men i egenskap av forskare som tittat på det här, och som aktivt arbetar inom detta område, tycker jag att det är mycket, mycket orättvist att använda våra landsmän som försöksobjekt. Försöksobjekten måste vi hitta i laboratoriet.”
Dr Pusztai, som i förväg hade fått klartecken från chefen för Rowett för sitt tv-framträdande, hade blivit tillsagd att inte prata i detalj om sina försök. Det han emellertid fortsatte med att säga, detonerade i hela den biotekniska, politiska, vetenskapliga och GMO-inriktade agroindustriella världen, med den politiska motsvarigheten till en vätebomb.
Dr Pusztai konstaterade helt enkelt att ”effekten av en föda bestående av gm-potatis var en liten tillväxthämning och en påverkan på immunsystemet".
En av de genetiskt modifierade potatissorterna gjorde efter 110 dagar att råttornas reaktion på immuneffekter försämrades. Pusztai lade till en personlig kommentar: ”Om jag fick välja, skulle jag verkligen inte äta den förrän jag åtminstone ser vetenskapliga bevis som är jämförbara med dem vi håller på att ta fram för våra genetiskt modifierade potatisar.”
Plötsligt debatterade världen de sensationella kommentarerna
från Pusztai. Skador på organ och immunsystem var illa nog. Men den ledande
brittiske genforskaren hade också sagt att han själv inte skulle äta
gm-livsmedel (GMO) om han fick välja.
Det första gensvaret från Pusztais chef, professor Philip
James, var varma gratulationer för det sätt på vilket Pusztai hade presenterat
sitt arbete den dagen. På Philip James beslut utfärdade institutet till och med
ett pressmeddelande som byggde på Pusztais slutsatser, där man betonade att ”en
rad noggrant kontrollerade studier ligger till grund för dr Pusztais oro”.
Bild: Professor Philip
James
Detta symboliska stöd skulle radikalt komma att dras
tillbaka. Inom 48 timmar fick den 68-årige forskaren veta att hans kontrakt inte skulle förnyas. Han blev i
praktiken sparkad, tillsammans med sin fru, som själv hade varit en respekterad
forskare vid Rowett i mer än 13 år. Dessutom, med hot om att förlora sin
pension, blev Pusztai tillsagd att inte
någonsin tala mer med pressen om sin forskning. Hans forskningsdokument
beslagtogs och låstes in. Han förbjöds, med hot om rättsliga åtgärder, att
prata med medlemmarna i sin forskargrupp. Gruppen upplöstes. Hans telefonsamtal vidarekopplades och hans
e-post vidarebefordrades.
Det här skulle bara vara början på en förtalskampanj värdig
Tredje rikets Tyskland eller Stalins Ryssland, två diktaturer som Pusztai hade
överlevt när han som ung man växte upp i Ungern.
Pusztais kollegor började förstöra hans vetenskapliga
anseende. Rowett bestämde sig slutligen, efter flera olika pressmeddelanden som
vart och ett motsade det föregående, för historien att Pusztai helt enkelt hade ”förväxlat” proverna från råttorna som
fick GMO med dem från de vanliga råttorna som hade matats med ett potatisprov
som var känt för att vara giftigt.
Ett sådant grundläggande fel av en vetenskapsman av Pusztais
rang och dokumenterade kompetens saknade motstycke. Pressen menade att det var
ett av de största felet som någonsin erkänts av en stor vetenskaplig
institution.
Men det var helt enkelt inte sant, vilket en senare
granskning av Pusztais arbete bevisade.
Rowett ändrade sedan, efter omfattande forskning av den
brittiske journalisten Andrew Rowell, sin historia, genom att de hittade en
genomskinlig reträttväg i påståendet att Pusztai inte hade fullföljt de
långvariga tester som behövdes för att bevisa resultaten.
Blair, Clinton och den "politiska" vetenskapen
Inom några dagar efter att artikeln i The Guardian hade publicerats, gick ingen mindre än den vördnadsvärda brittiska institutionen Royal Society med i striden. Man tillkännagav sitt beslut att granska Pusztais bevismaterial. I juni 1999 gjorde Royal Society ett offentligt uttalande som hävdade att Pusztais forskning var ”bristfällig i många aspekter vad gäller utformning, genomförande och analys och att inga slutsatser kunde dras utifrån den”.
I och med att detta uttalande kom från denna 300-åriga berömda institution, var detta ett tungt slag mot Pusztais trovärdighet. Men Royal Societys anmärkningar på Pusztais arbete var också igenkännbara som ett försök till politisk smutskastning, och något som riskerade att grumla trovärdigheten hos Royal Society självt. Det avslöjades sedermera genom en expertgranskning att Royal Society hade dragit sina slutsatser från ofullständiga data.
Dessutom vägrade man att släppa namnen på sina granskare, vilket ledde till att en del kritiker attackerade institutionens metoder och menade att de påminde om den medeltida engelska domstolen Star Chamber.
Undersökningar av Andrew Rowell avslöjade att Royal Societys uttalanden och det likartade fördömande som gjordes samma dag, den 18 maj, av brittiska under- husets särskilda utskott för vetenskap och teknik, var ett resultat av samordnade påtryckningar på dessa två organ från regeringen Blair.
Regeringen Blair hade nämligen bildat en hemlig grupp, Biotechnology Presentation Group, i syfte att sätta i gång en propagandakampanj för att motarbeta de medier som var negativa till GMO, vilka vid den tidpunkten var den dominerande rösten i Storbritannien. Pusztai-debatten hotade själva framtiden för en enormt lönsam GMO-inriktad agroindustri för brittiska företag.
Slut på Del 1 (av 2) Här kommer du vidare direkt till del 2 i berättelsen: http://genetisktmodifierad.blogspot.se/2014/09/bomben-om-gmo-potatis-som-gav-eko-over.html
Vi tackar William Engdahl för hans fantastiska arbete med kartläggningen runt GMO och för boken ”Hotet mot livet-den genetiska manipulationens dolda agenda”.
Boken ”Hotet mot livet” kan du beställa hos: Adlibris
Sverige gjorde redan år 1901 den första genetiska manipulationen av vetet genom att öka på kromosomsträngarna i vetets arvsmassa. Effekterna av denna förändring i arvsmassan skulle komma att yttra sig som mängder av nya sjukdomar som spreds över vårt land men även i övriga västvärlden där även Sverige hade ett finger med i spelet. Exempelvis reste svenska forskare till Egypten redan på 1920-talet och var dessa behjälpliga med manipuleringen av vetet, år 2012 bad Egyptens hälsoministerium omvärlden om hjälp med en skenande diabetesproblem och övervikt.
Svensk växtförädling/manipulering är idag etablerad i mer än 50 länder runt om i världen och idag går man in fullt medvetet för att genetiskt manipulera grödor...
Det här var vad som hände även Gilles-Éric Séralini som såg att GMO-utfodrade råttor hade en tendens att få tumörer.
SvaraRadera