onsdag 11 juni 2014

GMO-foder ny alarmerande studie – Grisar och människor



Den första långtidsstudie som någonsin genomförts om effekterna på inre organ av en föda av genetiskt modifierad (gm - GMO) majs och soja från Monsanto släpptes nyligen under juni 2013. Resultaten är chockerande och bekräftar den i september 2012 publicerade långtidsstudien, under ledning av Gilles-Eric Séralini, om effekterna på råttor som utfodrades med gm-majs.

Trots att utfodring av grisar, nötkreatur och andra djur med en blandning av gen- modifierad majs och soja har blivit vanlig och varit tillåten i ungefär två decennier, är detta den första oberoende långsiktiga utfodringsstudie som genomförts om effekterna av gm-föda på lantbruksdjur. Studien visar hur grundligt Monsanto och den GMO- förespråkande agroindustriella spannmålslobbyn har kunnat kontrollera den statliga tillsynen.

Vad de flesta människor inte inser är emellertid att det mesta kött som säljs i snabbköpen, inte bara i USA, utan i hela EU, innehåller kött från djur som inte har fått sitt foder från öppna gräsfält, utan från blandningar av genmodifierad majs och soja, och att detta är ett direkt resultat av att USA:s jordbruksdepartement 1996 godkände det kommersiella frisläppandet av genmodifierad majs och soja i foder för djur och i livsmedel för människor.


Påtryckningar på EU

Trots att EU:s lagar om märkning kräver att det ska stå på en produkt om den innehåller mer än 0,9 procent gm-produkter, har EU-kommissionen, efter påtryckningar från den gigantiska amerikanska spannmålskartellen - Bunge, ADM, Cargill beviljat ett jättelikt kryphål som tillåter att EU:s livsmedel kontamineras med väldiga mängder GMO.

Importerat djurfoder som innehåller genmodifierad soja eller majs är undantaget från kravet på märkning. Eftersom merparten av alla lantbruksdjur och fjäderfän i EU i dag, liksom i USA, föds upp i industriella masskoncentrerade utfodringsboxar och burar, och vanligtvis utfodras med en blandning av genmodifierad majs och soja från Monsanto, kommer GMO in i människans kost i stora mängder.

Den här nya studien på grisar var det första försöket att på allvar och oberoende testa effekterna, om det fanns några, av den mest använda blandningen av gm-foder på grisar som levde under typiska förhållanden fram till slakt.


Grisar och människor

Den expertgranskade studien, som helt nyligen officiellt släpptes, utfördes av en vetenskaplig grupp ledd av dr Judy Carman vid Institute of Health and Environmental Research i Australien. Under flera år har jordbrukare i Europa, Nordamerika och på andra håll noterat att djur som utfodras med gm-föda har drabbats av allvarliga mag- och tarmproblem samt reproduktiva (fortplantningsmässiga) problem. 
En grupp jordbrukare i Mellanvästern i USA organiserade en oberoende vetenskaplig utfodringsstudie med grupper av grisar som utfodrades med gm-foderblandningar och grisar som utfodrades med en foderblandning av majs och soja som inte innehöll GMO.

Det ska tilläggas att tarmkanalen hos en gris är mycket lik människans.

Carman och hennes kollegor förklarade sin metodik så här:

Vi tog 168 just avvanda grisar på en kommersiell grisfarm i USA och utfodrade dem med den typ av föda som vanligtvis används på grisfarmar, vilken innehåller soja och majs, och vi gjorde det i 22,7 veckor (över 5 månader) tills grisarna slaktades vid vanlig slaktålder".

Hälften av grisarna utfodrades med vanligt förekommande sorter av genmodifierad soja och majs (gruppen som utfodrades med GMO) under hela denna period, och den andra hälften av grisarna utfodrades med en likvärdig föda som inte innehöll GMO (kontrollgruppen). Gm-födan innehöll tre gm-gener och därmed tre gm-proteiner.

Ett protein gjorde växten resistent mot en herbicid, och två proteiner var insekticider.
Förvånande nog, åtminstone för de som kanske tror att amerikanska och europeiska myndigheter som ansvarar för djurs och människors hälsa håller ett vakande öga på effekterna av gm-produkter, kräver inte USA:s och EU:s lagstiftare att utfodrings- studier med blandningar av gm-foder genomförs på djur.

Trots det utfodras de flesta lantbruksdjur just precis med en sådan blandning av genmodifierad majs och soja. Detta utesluter möjligheten att testa effekterna av eventuell växelverkan mellan två eller flera gm-växter som skulle kunna resultera i produktionen av toxiska ämnen.

Carmans studie indikerar just att en sådan blandning av toxiska ämnen äger rum i magen och i reproduktionsorganen hos grisar som utfodras med gmo.


Alarmerande resultat

Några av forskarna som ingick i Carmans grupp hade tidigare sett en minskad dräktighetsförmåga hos de grisar som utfodrats med GMO och en högre frekvens av missfall på grisfarmar där suggor utfodrats med genetiskt modifierad föda. De hade också sett en minskning av antalet födda smågrisar när galtar användes för befruktning i stället för insemination, förklarade Carman. Den aktuella studien hade ingen möjlighet att kontrollera detta.

I den nya studien utfodrades grisarna i en grupp med en blandning av genmodifierad majs och Roundup ready-soja från Monsanto, eftersom detta är den mest använda kommersiella foderblandningen. Den andra gruppen utfodrades med foder med samma andel majs och soja men som inte innehöll GMO. Studien höll på i 22,7 veckor, den normala livslängden för en kommersiell gris från avvänjning till slakt. 


Ingen sådan långtidsstudie hade någonsin gjorts, ett mycket alarmerande faktum i sig. Forskarna mätte foderintag, viktökning, dödlighet och blodets biokemi. Organvikter och sjukdomstillstånd bestämdes efter slakt. För att undvika partiskhet fick de som utförde obduktionen inte veta vilken grupp av grisar som de undersökte.

Hos suggorna fann forskarna att ”vikten på livmodern hos grisar som utfodrats med gm-föda, i förhållande till grisens vikt, i genomsnitt var 25 procent högre än kontrollgruppens grisar".

Man skrev vidare:
"Vi fann att detta biologiskt signifikanta resultat också var statistiskt signifikant. Vi räknar i studien upp några av de sjukdomar som skulle kunna förekomma i dessa livmödrar”. Bland de möjliga indikerade sjukdomarna fanns endometriehyperplasi eller karcinom (cancer som utgått från epitelceller), endometrit (inflammation i livmoderns slemhinna), endometrios (växt av livmoderslemhinnan utanför livmodern), adenomyos (ett specialfall av endometrios då livmoderslemhinnan växer in i livmoderns muskelvägg), inflammation, förtjockning av livmoderns muskelvägg, eller närvaron av polyper (vävnadsnybildning som buktar ut från en hud- eller slemhinneyta med en mer eller mindre tydlig stjälk).

Hos två grisar som hade utfodrats med GMO var livmodern full med vätska, medan man inte fann någon vätskefylld livmoder hos grisar som inte utfodrats med GMO.

Några av dem som var inblandade i studien hade tidigare också bevittnat en högre frekvens av tarmproblem hos grisar som utfodrats med gm-föda, inklusive inflammation i magsäcken och tunntarmen, magsår, en förtunning av tarmväggarna och en ökad benägenhet till blödande (hemorragisk) tarmsjukdom, då en gris snabbt kan ”förblöda” från tarmen och dö.

Eftersom forskarna inte kunde titta inuti tarmarna, på grund av mängden mat i dem, hade de endast möjlighet att titta i magsäcken. Det man fann där var tillräckligt alarmerande. Nivån av allvarlig inflammation i magen var markant högre hos grisar som utfodrats med gm-föda.


Grisar på gm-föda löpte 2,6 gånger högre risk att få allvarlig maginflammation än kontrollgrisarna. Galtar drabbades i större utsträckning. Medan suggor löpte 2,2 gånger högre risk att få allvarlig maginflammation när de fick gm-föda, löpte galtar 4 gånger högre risk. Dessa fynd är både biologiskt betydelsefulla och statistiskt signifikanta”, konstaterade Carmans grupp.

De konstaterade också att dessa viktiga resultat aldrig tidigare hade kommit fram i vanliga biokemiska tester som utförts i studier som kontrollerats av Monsanto eller GMO-industrin; eftersom vanliga biokemiska undersökningar ger ett dåligt mått på inflammation och frågor som hänger samman med livmoderns storlek.

Det som var mest chockerande var att de grisar som blev utfodrade med GMO hade en livmoder som var 25 procent tyngre än de grisar som inte utfodrades med GMO, och att grisar som blev utfodrade med GMO hade en högre frekvens av allvarlig maginflammation, med en frekvens på 32 procent för grisar som utfodrades med GMO jämfört med 12 procent för grisar som inte utfodrades med GMO.

Den allvarliga maginflammationen var värre med en faktor på 4 hos galtar som utfodrades med GMO jämfört med galtar som inte utfodrades med GMO, och hos suggor som utfodrades med GMO jämfört med suggor som inte utfodrades med GMO med en faktor på 2,2. 

Carman-gruppen uppmanar starkt till att reproduktiva tester nu genomförs för att bestämma effekterna av gm-föda på djurs reproduktion. Kommer EU eller USA:s jordbruksdepartement eller berörda myndigheter i Brasilien, Indien, Ryssland och Kina (världens största importmarknad för gm-foderblandningar och gm-soja) tillåta sådana tester?


Det bästa vore naturligtvis om alla regeringar som tillåter import av gm-foderblandningar eller kommersiell GMO-försäljning, beordrar att sådana tester ska högprioriteras, och att alla publicerar resultaten i expertgranskade vetenskapliga tidskrifter, så att världen kan se vilka effekterna av en genetiskt modifierad föda faktiskt skulle kunna vara på grisarnas reproduktiva förmåga.

Eftersom tarmkanalen hos en gris är mycket lik människans, kanske det också finns något att lära om hur den reproduktiva förmågan skulle kunna påverkas hos människor som exponeras för en kost av animaliskt kött från djur som utfodras med gm-foderblandningar.


I september förra året, 2012, visade den första expertgranskade långtidsstudien av effekterna av GMO och Roundup på råttor alarmerande resultat. Den studien sopades under den smutsiga mattan hos Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och avvisades som ”bristfällig”. Nu visar en liknande långtidsstudie om utfodring av grisar med GMO lika alarmerande resultat. Detta tyder på att en grundläggande översyn av alla beslut om GMO-tillstånd över hela världen är minst sagt en brådskande prioritet.

Vi riktar åter ett stort tack till William Engdals och hans fantastiska arbete med att kartlägga spridningen av GMO, och uppmanar alla läsare att köpa in hans bok "Hotet mot livet" som ni finner: Här



*Vill du läsa om den svenska GMO-historien så kan du göra det i boken "Hälsoproblem & sjukdomar orsakade av vad vi äter" som släpptes 2017. Boken tar ingående tar upp den manipulering av kromosomer hos spannmål som ledde till att världens första GMO-produkter omedvetet skapades med start redan år 1901 i Sverige! Effekterna av denna kromosomförändring skulle komma att yttra sig som mängder av nya sjukdomar. Detta nya vete spreds snabbt över vårt land men även i övriga västvärlden där även Sverige hade ett finger med i spelet.

Exempelvis reste svenska forskare till Egypten redan på 1920-talet och var dessa behjälpliga med manipulering och odling av vetet, år 2012 bad Egyptens hälsoministerium omvärlden om hjälp med en skenande diabetesproblem och övervikt. Svensk växtförädling/manipulering är idag etablerad i mer än 50 länder runt om i världen...
 
Du hittar denna bok här: Bokrelease 2017

Referenser:

Judy A Carman, et al, "A long-term toxicology study on pigs fed a combined genetically modified (GM) soy and GM maize diet”, juni 2013, <http://farmandranchfreedom.org/wp-content/uplo- ads/2013/06/carman-vlieger-2013 -gm-toxicology-study-pigs.pdf>.

Gilles-Eric Seralini, ”Long term toxicity of a Roundup herbicide and a Roundup-tolerant ge¬netically modified maize, Food and Chemical Toxicology”, 2012, <http://dx.doi.Org/10.1016/j. fct.2012.08.005>.












Inga kommentarer:

Skicka en kommentar