Den första långtidsstudie som någonsin genomförts om
effekterna på inre organ av en föda av genetiskt modifierad (gm - GMO) majs och soja
från Monsanto släpptes nyligen under juni 2013. Resultaten är chockerande och
bekräftar den i september 2012 publicerade långtidsstudien, under ledning av
Gilles-Eric Séralini, om effekterna på råttor som utfodrades med gm-majs.
Trots att utfodring av grisar, nötkreatur och andra djur med
en blandning av gen- modifierad majs och soja har blivit vanlig och varit
tillåten i ungefär två decennier, är detta den första oberoende långsiktiga
utfodringsstudie som genomförts om effekterna av gm-föda på lantbruksdjur.
Studien visar hur grundligt Monsanto och den GMO- förespråkande
agroindustriella spannmålslobbyn har kunnat kontrollera den statliga tillsynen.
Vad de flesta människor inte inser är emellertid att det
mesta kött som säljs i snabbköpen, inte bara i USA, utan i hela EU, innehåller
kött från djur som inte har fått sitt foder från öppna gräsfält, utan från
blandningar av genmodifierad majs och soja, och att detta är ett direkt
resultat av att USA:s jordbruksdepartement 1996 godkände det kommersiella
frisläppandet av genmodifierad majs och soja i foder för djur och i livsmedel
för människor.
Påtryckningar på EU
Trots att EU:s lagar om märkning kräver att det ska stå på
en produkt om den innehåller mer än 0,9 procent gm-produkter, har
EU-kommissionen, efter påtryckningar från den gigantiska amerikanska
spannmålskartellen - Bunge, ADM, Cargill beviljat ett jättelikt kryphål som
tillåter att EU:s livsmedel kontamineras med väldiga mängder GMO.
Importerat djurfoder som innehåller genmodifierad soja eller
majs är undantaget från kravet på märkning. Eftersom merparten av alla
lantbruksdjur och fjäderfän i EU i dag, liksom i USA, föds upp i industriella
masskoncentrerade utfodringsboxar och burar, och vanligtvis utfodras med en
blandning av genmodifierad majs och soja från Monsanto, kommer GMO in i
människans kost i stora mängder.
Den här nya studien på grisar var det första försöket att på
allvar och oberoende testa effekterna, om det fanns några, av den mest använda
blandningen av gm-foder på grisar som levde under typiska förhållanden fram
till slakt.
Grisar och människor
Den expertgranskade studien, som helt nyligen officiellt
släpptes, utfördes av en vetenskaplig grupp ledd av dr Judy Carman vid
Institute of Health and Environmental Research i Australien. Under flera år
har jordbrukare i Europa, Nordamerika och på andra håll noterat att djur som
utfodras med gm-föda har drabbats av allvarliga mag- och tarmproblem samt
reproduktiva (fortplantningsmässiga) problem.
En grupp jordbrukare i Mellanvästern i USA organiserade en oberoende vetenskaplig utfodringsstudie med grupper av grisar som utfodrades med gm-foderblandningar och grisar som utfodrades med en foderblandning av majs och
soja som inte innehöll GMO.
Det ska tilläggas att tarmkanalen hos en gris är mycket lik
människans.
Carman och hennes kollegor förklarade sin metodik så här:
”Vi tog 168 just avvanda grisar på en kommersiell grisfarm i USA och utfodrade dem med den typ av föda som vanligtvis används på grisfarmar, vilken innehåller soja och majs, och vi gjorde det i 22,7 veckor (över 5 månader) tills grisarna slaktades vid vanlig slaktålder".
Hälften av grisarna utfodrades med vanligt förekommande
sorter av genmodifierad soja och majs (gruppen som utfodrades med GMO) under
hela denna period, och den andra hälften av grisarna utfodrades med en
likvärdig föda som inte innehöll GMO (kontrollgruppen). Gm-födan innehöll tre
gm-gener och därmed tre gm-proteiner.
Ett protein gjorde växten resistent mot en herbicid, och två
proteiner var insekticider.
Förvånande nog, åtminstone för de som kanske tror att
amerikanska och europeiska myndigheter som ansvarar för djurs och människors
hälsa håller ett vakande öga på effekterna av gm-produkter, kräver inte USA:s
och EU:s lagstiftare att utfodrings- studier med blandningar av gm-foder
genomförs på djur.
Trots det utfodras de flesta lantbruksdjur just precis med
en sådan blandning av genmodifierad majs och soja. Detta utesluter möjligheten
att testa effekterna av eventuell växelverkan mellan två eller flera gm-växter
som skulle kunna resultera i produktionen av toxiska ämnen.
Carmans studie indikerar just att en sådan blandning av
toxiska ämnen äger rum i magen och i reproduktionsorganen hos grisar som
utfodras med gmo.
Alarmerande resultat
Några av forskarna som ingick i Carmans grupp hade tidigare
sett en minskad dräktighetsförmåga hos de grisar som utfodrats med GMO och en
högre frekvens av missfall på grisfarmar där suggor utfodrats med genetiskt modifierad föda. De
hade också sett en minskning av antalet födda smågrisar när galtar användes för
befruktning i stället för insemination, förklarade Carman. Den aktuella studien
hade ingen möjlighet att kontrollera detta.
I den nya studien utfodrades grisarna i en grupp med en
blandning av genmodifierad majs och Roundup ready-soja från Monsanto,
eftersom detta är den mest använda kommersiella foderblandningen. Den andra
gruppen utfodrades med foder med samma andel majs och soja men som inte
innehöll GMO. Studien höll på i 22,7 veckor, den normala livslängden för en
kommersiell gris från avvänjning till slakt.
Ingen sådan långtidsstudie hade någonsin gjorts, ett mycket
alarmerande faktum i sig. Forskarna mätte foderintag, viktökning, dödlighet och
blodets biokemi. Organvikter och sjukdomstillstånd bestämdes efter slakt. För
att undvika partiskhet fick de som utförde obduktionen inte veta vilken grupp
av grisar som de undersökte.
Hos suggorna fann forskarna att ”vikten på livmodern hos
grisar som utfodrats med gm-föda, i förhållande till grisens vikt, i genomsnitt
var 25 procent högre än kontrollgruppens grisar".
Man skrev vidare:
"Vi fann att detta biologiskt signifikanta resultat också var statistiskt signifikant. Vi räknar i studien upp några av de sjukdomar som skulle kunna förekomma i dessa livmödrar”. Bland de möjliga indikerade sjukdomarna fanns endometriehyperplasi eller karcinom (cancer som utgått från epitelceller), endometrit (inflammation i livmoderns slemhinna), endometrios (växt av livmoderslemhinnan utanför livmodern), adenomyos (ett specialfall av endometrios då livmoderslemhinnan växer in i livmoderns muskelvägg), inflammation, förtjockning av livmoderns muskelvägg, eller närvaron av polyper (vävnadsnybildning som buktar ut från en hud- eller slemhinneyta med en mer eller mindre tydlig stjälk).
"Vi fann att detta biologiskt signifikanta resultat också var statistiskt signifikant. Vi räknar i studien upp några av de sjukdomar som skulle kunna förekomma i dessa livmödrar”. Bland de möjliga indikerade sjukdomarna fanns endometriehyperplasi eller karcinom (cancer som utgått från epitelceller), endometrit (inflammation i livmoderns slemhinna), endometrios (växt av livmoderslemhinnan utanför livmodern), adenomyos (ett specialfall av endometrios då livmoderslemhinnan växer in i livmoderns muskelvägg), inflammation, förtjockning av livmoderns muskelvägg, eller närvaron av polyper (vävnadsnybildning som buktar ut från en hud- eller slemhinneyta med en mer eller mindre tydlig stjälk).
Hos två grisar som hade utfodrats med GMO var livmodern full
med vätska, medan man inte fann någon vätskefylld livmoder hos grisar som inte
utfodrats med GMO.
Några av dem som var inblandade i studien hade tidigare
också bevittnat en högre frekvens av tarmproblem hos grisar som utfodrats med
gm-föda, inklusive inflammation i magsäcken och tunntarmen, magsår, en
förtunning av tarmväggarna och en ökad benägenhet till blödande (hemorragisk)
tarmsjukdom, då en gris snabbt kan ”förblöda” från tarmen och dö.
Eftersom forskarna inte kunde titta inuti tarmarna, på grund
av mängden mat i dem, hade de endast möjlighet att titta i magsäcken. Det man
fann där var tillräckligt alarmerande. Nivån av allvarlig inflammation i magen
var markant högre hos grisar som utfodrats med gm-föda.
”Grisar på gm-föda löpte 2,6 gånger högre risk att få
allvarlig maginflammation än kontrollgrisarna. Galtar drabbades i större
utsträckning. Medan suggor löpte 2,2 gånger högre risk att få allvarlig
maginflammation när de fick gm-föda, löpte galtar 4 gånger högre risk. Dessa
fynd är både biologiskt betydelsefulla och statistiskt signifikanta”, konstaterade
Carmans grupp.
De konstaterade också att dessa viktiga resultat aldrig
tidigare hade kommit fram i vanliga biokemiska tester som utförts i studier som
kontrollerats av Monsanto eller GMO-industrin; eftersom vanliga biokemiska
undersökningar ger ett dåligt mått på inflammation och frågor som hänger samman
med livmoderns storlek.
Det som var mest chockerande var att de grisar som blev
utfodrade med GMO hade en livmoder som var 25 procent tyngre än de grisar som
inte utfodrades med GMO, och att grisar som blev utfodrade med GMO hade en
högre frekvens av allvarlig maginflammation, med en frekvens på 32 procent för
grisar som utfodrades med GMO jämfört med 12 procent för grisar som inte
utfodrades med GMO.
Den allvarliga maginflammationen var värre med en faktor på
4 hos galtar som utfodrades med GMO jämfört med galtar som inte utfodrades med GMO,
och hos suggor som utfodrades med GMO jämfört med suggor som inte utfodrades
med GMO med en faktor på 2,2.
Carman-gruppen uppmanar starkt till att reproduktiva tester nu genomförs för att bestämma effekterna av gm-föda på djurs reproduktion. Kommer EU eller USA:s jordbruksdepartement eller berörda myndigheter i Brasilien, Indien, Ryssland och Kina (världens största importmarknad för gm-foderblandningar
och gm-soja) tillåta sådana tester?
Det bästa vore naturligtvis om alla regeringar som tillåter
import av gm-foderblandningar eller kommersiell GMO-försäljning, beordrar att
sådana tester ska högprioriteras, och att alla publicerar resultaten i
expertgranskade vetenskapliga tidskrifter, så att världen kan se vilka
effekterna av en genetiskt modifierad föda faktiskt skulle kunna vara på grisarnas reproduktiva
förmåga.
Eftersom tarmkanalen hos en gris är mycket lik människans,
kanske det också finns något att lära om hur den reproduktiva förmågan skulle
kunna påverkas hos människor som exponeras för en kost av animaliskt kött från
djur som utfodras med gm-foderblandningar.
I september förra året, 2012, visade den första
expertgranskade långtidsstudien av effekterna av GMO och Roundup på råttor
alarmerande resultat. Den studien sopades under den smutsiga mattan hos
Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och avvisades som ”bristfällig”.
Nu visar en liknande långtidsstudie om utfodring av grisar med GMO lika
alarmerande resultat. Detta tyder på att en grundläggande översyn av alla
beslut om GMO-tillstånd över hela världen är minst sagt en brådskande
prioritet.
Vi riktar åter ett stort tack till William Engdals och hans fantastiska arbete med att kartlägga spridningen av GMO, och uppmanar alla läsare att köpa in hans bok "Hotet mot livet" som ni finner: Här
Referenser:
Judy A
Carman, et al, "A long-term toxicology study on pigs fed a combined
genetically modified (GM) soy and GM maize diet”, juni 2013,
<http://farmandranchfreedom.org/wp-content/uplo-
ads/2013/06/carman-vlieger-2013 -gm-toxicology-study-pigs.pdf.
Gilles-Eric
Seralini, ”Long term toxicity of a Roundup herbicide and a Roundup-tolerant
ge¬netically modified maize, Food and Chemical Toxicology”, 2012,
<http://dx.doi.Org/10.1016/j. fct.2012.08.005.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar