Från del 1: "De råttor som matades under mer än 110 dagar med en föda av gm-potatis (GMO) hade märkbara förändringar i sin utveckling. De var betydligt mindre i storlek och hade betydligt lägre kroppsvikt än kontrollråttorna som matades med vanlig potatis i samma experiment. Ännu mer alarmerande var emellertid det faktum att råttorna som fick GMO hade en markant mindre lever- och hjärtstorlek, och uppvisade ett svagare immunsystem.Det mest alarmerande resultatet från Pusztais laboratorietester var dock den betydligt mindre hjärnstorleken hos de råttor som matades med GMO, jämfört med råttorna som matades med vanlig potatis."
Tre dagar efter de samordnade attackerna på Pusztais vetenskapliga integritet från Royal Society och det särskilda utskottet, stod Blairs så kallade tillsynsman inom regeringen, dr Jack Cunningham, i underhuset för att förkunna följande: ”Royal Society avfärdade denna vecka på ett övertygande sätt de helt missvisande resultaten från viss aktuell forskning om potatis och den felaktiga tolkningen av dem.
”Det finns inget som tyder på att några genmodifierade
livsmedel som säljs i detta land är skadliga.” För att, på uppdrag av
regeringen Blair, göra sitt budskap otvetydigt, tillade han: ”Bioteknik är ett
viktigt och spännande vetenskapligt område där det sker framsteg som erbjuder
väldiga möjligheter att förbättra vår livskvalitet.”
Offentliga handlingar avslöjade senare att regeringen Blair
själv var delad i frågan om de genmodifierade organismernas säkerhet och att
vissa medlemmar rekommenderade ytterligare studier av de potentiella
hälsoriskerna med GMO. De tystades ned, och Cunningham blev ansvarig för
regeringens gemensamma linje rörande gm-grödor, med andra ord Biotechnology
Presentation Group, ett namn som skulle ha fått George Orwell att rysa.
Vad kunde möjligen förklara en sådan dramatisk vändning för
professor James och Rowett Institutes del? Det visade sig att svaret var
politiska påtryckningar.
Det tog fem år och flera hjärtinfarkter innan den nästan
ruinerade dr Pusztai kunde pussla ihop detaljerna kring vad som hade ägt rum
under de 48 timmarna efter hans första Tv-framträdande 1998. Hans
undersökningsresultat avslöjade den mörka sanningen om politiken runt
gm-grödorna.
Pusztai pusslade ihop följande märkliga händelseförlopp:
Flera före detta kollegor på Rowett, vilka hade gått i
pension och som därmed var skyddade från risken att förlora sina jobb,
bekräftade privat för Pusztai att Rowetts chef, professor Philip James, hade
fått två telefonsamtal direkt från premiärminister Tony Blair. Blair hade
klargjort i otvetydiga ordalag att Pusztai måste tystas.
James, som fruktade förlusten av statlig finansiering eller
något ännu värre, övergick till att förstöra sin tidigare kollegas rykte. Men
allting började inte med Tony Blair. Pusztai fick också veta att Blair i ett
inledande skede hade fått ett upprört telefonsamtal från USA:s president, Bill
Clinton.
Blair blev övertygad av sin nära vän och politiske
rådgivare, Clinton, att den GMO- inriktade agroindustrin var framtidens melodi,
en väldig - och växande - multimiljarddollarindustri där Blair kunde erbjuda
de brittiska läkemedels- och bioteknik-jättarna en ledande roll. Blair hade
dessutom 1997 gjort främjandet av GMO till en hörnsten i sin framgångsrika
valkampanj för att ”ändra Storbritanniens profil”. Och det var väl känt i
Storbritannien att Clinton inledningsvis hade fått med sig Blair på löftet om
gm-växter som vägen mot en ny agroindustriell revolution.
Clinton-administrationen var mitt uppe i att spendera
miljarder för att främja gm-grödor som en teknik för en framtida bioteknisk
revolution. En högre tjänsteman i Vita huset under Clinton uppgav vid den tiden
att adminstrationens mål var att göra 1990-talet till: ”ett decennium för den
framgångsrika kommersialiseringen av biotekniska jordbruksprodukter”.
I slutet av 1990-talet sköt aktierna för bioteknikföretag som var inriktade på genteknik i höjden på börsen på Wall Street. Clinton tänkte inte låta någon forskare i Skottland sabotera hans projekt, och det tänkte tydligen inte Bill Clintons gode vän Tony Blair heller.
I slutet av 1990-talet sköt aktierna för bioteknikföretag som var inriktade på genteknik i höjden på börsen på Wall Street. Clinton tänkte inte låta någon forskare i Skottland sabotera hans projekt, och det tänkte tydligen inte Bill Clintons gode vän Tony Blair heller.
Den sista pusselbiten föll på plats för Pusztai, tack vare
ytterligare information från en tidigare kollega, professor Robert Orskov, en
ledande näringsforskare med en 33-årig karriär på Rowett. Orskov, som under
tiden hade lämnat institutet, berättade för Pusztai att högt uppsatta kollegor
vid Rowett hade informerat Orskov om att det inledande telefonsamtalet som låg
bakom Pusztais avskedande kom från Monsanto.
Monsanto hade talat med Clinton, som i sin tur hade talat
direkt med Blair om ”Pusztai-problemet”. Blair talade sedan med Rowetts chef,
Philip James. Tjugofyra timmar senare var dr Árpád Pusztai förpassad ut på
gatan, förbjuden att tala om sin forskning och att prata med sina forna
kollegor.
Orskovs uppgifter slog ned som en bomb. Om de var sanna
innebar det att ett privat bolag, genom ett enkelt telefonsamtal, hade kunnat
mobilisera USA:s president och Storbritanniens premiärminister för sina privata
intressen. Ett enkelt telefonsamtal från Monsanto kunde förstöra trovärdigheten
hos en av världens ledande oberoende forskare. Detta innebar dystra framtida
konsekvenser för den akademiska friheten och den oberoende forskningen. Men det
fick också enorma konsekvenser för spridningen av gm-grödor över hela världen.
Ett inte så etiskt
Royal Society ansluter sig till attacken
Pusztai, som redan hade fått sitt vetenskapliga rykte allvarligt
skadat, lyckades i oktober 1999 till slut säkra en publicering i den ansedda brittiska
vetenskapliga tidskriften The Lancet av sin och sina kollegors forskning.
Tidskriften var högt respekterad för sitt vetenskapliga oberoende och sin
vetenskapliga integritet, och före publiceringen hade artikeln blivit
överlämnad till en vetenskaplig granskningspanel på sex personer som med fyra
röster mot två hade godkänt den för publicering.
Redaktören dr Richard Horton på The Lancet berättade senare
att han hade
fått ett ”hotfullt” telefonsamtal från en ledande person i
Royal Society, som sa att hans jobb kunde vara i fara om han bestämde sig för att
publicera Pusztai-studien. Professor Peter Lachmann, tidigare vice ordförande i
Royal Society, erkände senare att han hade ringt Horton angående
Pusztai-artikeln, men nekade till att ha hotat honom.
Grävande journalister från tidningen The Guardian uppdagade
att Royal Society hade inrättat en särskild ”vederläggningsenhet” för att driva
en pro-gmo-linje och misskreditera forskare och organisationer som opponerade
sig. Enheten leddes av dr Rebecca Bowden, som var en före detta tjänsteman inom
Miljödepartementet under Blair, och som öppet var för GMO.
Bild: Dr Rebecca Bowden
Tidningen upptäckte att Lachmann, som i sin attack på
Pusztai offentligt hade krävt att forskningen skulle vara ”oberoende”, själv
knappast var en opartisk domare i GMO-frågan. Lachmann var vetenskaplig konsult
för ett privat bioteknikföretag, Geron Biomed, som höll på med kloning av djur,
liknande det berömda fåret Dolly, och extern styrelseledamot i det
agrobiotekniska företaget Adprotech. Han var också medlem i den vetenskapliga
rådgivande styrelsen för GMO-läkemedelsjätten SmithKline Beecham. Lachmann var
mycket, men opartisk i frågan om GMO-forskning var han definitivt inte.
Lord Sainsbury var den ledande finansielle bidragsgivaren
till Tony Blairs ”nya Labourparti” i valet 1997. För sin generositet hade
Sainsbury fått en regeringspost som Blairs minister för vetenskap och
innovation. Hans vetenskapliga referenser var minimala, men han var en stor
aktieägare i två bioteknikföretag med inriktning på GMO, Diatech och Innotech,
och var en stridslysten förespråkare för GMO.
För att befästa banden ytterligare mellan regeringen Blair
och ledande bioteknik- företag, skötte chefen för det pr-företag som framgångsrikt
drev Blairs valkampanjer 1997 och 2001, David Hill på Good Relations, också
pr-arbetet för Monsanto i Storbritannien.
Det faktum att Royal Society trots sina offentliga
uttalanden om Pusztais ”bristfälliga" forskning, aldrig gick vidare och
gjorde en ”icke bristfällig” version av den viktiga studien, spred ytterligare
tvivel om institutionens självutnämnda vetenskapliga neutralitet. Detta tydde
på att Royal Societys intressen kanske låg i något annat än vetenskaplig
korrekthet.
Efter publiceringen av Pusztais artikel, attackerades The
Lancet allvarligt av Royal Society och bioteknikindustrin, vilkas påtryckningar
så småningom tvingade Pusztais medförfattare, professor Stanley Ewen, att lämna
sin befattning vid University of Aberdeen.
Vetenskap i
företagens intresse
Pusztai-fallet, hur förödande det än hotade att bli för hela
GMO-projektet, var ett Ibland flera fall där oberoende forskning undertrycktes
eller där forskningsdata som visade på de potentiellt negativa effekterna av gm-livsmedel
på människors eller djurs hälsa direkt manipulerades. Faktum var att detta
förfarande visade sig vara regel.
År 2000 beordrade regeringen Blair att en treårig studie
skulle genomföras av ett privat företag, Grainseed, och att den skulle vara
utformad så att den visade vilka gm-utsäden som utan risker skulle kunna
inkluderas på National List of Seeds, den standardlista med utsäde som
jordbrukare kan köpa.
Interna dokument från det brittiska jordbruksdepartementet erhölls senare av Londontidningen The Observer, och avslöjade att det var någon underlig sorts forskning som pågick under testerna. Minst en forskare vid företaget Grainseed manipulerade vetenskapliga data för att ”få vissa frön i försöken att verka prestera bättre än de egentligen gjorde”. Detta fick inte det brittiska jordbruksdepartementet
Ett annat exempel på den brittiska statens intrång på
akademisk frihet och vetenskaplig integritet, var när dr Mae-Wan Ho, ledande
akademisk forskare vid Open University och senare chef för Institute of Science
in Society (ISIS), av sitt universitet pressades till tidig pension. Mae-Wan Ho
hade erhållit ett forskningsstipendium från National Genetics Foundation i USA,
vittnat inför FN och Världsbanken i bio-vetenskapliga frågor, publicerat en
mängd artiklar och böcker om genetik och var en erkänd expert inom GMO-forskningen.
Hennes ”misstag” var att hon hade varit alltför frispråkig
om farorna med gm-livsmedel. År 2003 var hon medlem i en internationell
oberoende vetenskapspanel om gm-växter, Independent Science Panel on GMO, där
hon uttalade sig kritiskt om de slarviga vetenskapliga påståenden som görs om
de genmodifierade organismernas säkerhet.
Hon varnade för att den genetiska modifieringen var helt
olik normal växtförädling eller djuravel. Hon sa: ”Tvärtemot vad man får höra
från forskare som är för GMO, är processen inte alls exakt. Den är
okontrollerbar och opålitlig, och slutar vanligtvis med att den skadar och
förvanskar värdens arvsmassa, med helt oförutsägbara konsekvenser. Det var mer
än tillräckligt för att de lobbygrupper som förespråkade GMO skulle pressa
henne att ”gå i pension”.
För att skydda den så kallade integriteten hos statligt
finansierad forskning om de genmodifierade livsmedlens och grödornas säkerhet,
satte regeringen Blair ihop en ny uppförandekod. Enligt uppförandekoden för det
statliga forskningsrådet Biotechnology and Biological Science Research Council
(BBSRC), kan alla som är anställda på ett statligt finansierat
forskningsinstitut och som öppet vågar tala om sina forskningsresultat gällande
gm-växter riskera uppsägning, bli stämd för kontraktsbrott eller få ett
vitesföreläggande.
Många institut som bedriver liknande forskning om
gm-livsmedel, som till exempel Sainsbury Laboratory vid John Innes Centre,
Storbritanniens ledande bio- teknikinstitut, hade fått stort ekonomiskt stöd
från bioteknikjättar med inriktning på GMO, som till exempel Zeneca, och från
Lord Sainsbury personligen. Som minister för vetenskap och innovation, såg Lord
Sainsbury till att BBSRC fick en stor ökning av statliga medel för att utföra
sitt polisarbete med att undertrycka vetenskapligt oliktänkande inom
bioteknikområdet.
I Styrelsen för BBSRC består av företrädare för stora
multinationella företag med egenintresse i forskningsresultaten, medan grupper
som företräder ett allmänintressen som till exempel Country Landowners
Association, hålls utanför.
1 mars 2003 inträffade i regeringen Blairs lobbygrupp ett
sällsynt fall av reservation mot att tillåta fri introduktion av i princip oprövade
gm-produkter i den brittiska kosten. Dr Brian John lämnade in en promemoria
till den brittiska tidskriften EM Science Review med titeln ”On the Corruption
of GM Science” (ungefärligt översatt: ”Om förvanskningen av GMO-forskningen”).
John skrev:
”Det finns ingen balans på gm-forskningens område, eller i expertgranskningsprocessen eller i publiceringsprocessen. Det här har vi företagens ägande av vetenskapen, eller åtminstone denna gren av den, att tacka för. ... Vetenskaplig integritet är en förlorare, allmänintresset en annan.”
”Det finns ingen balans på gm-forskningens område, eller i expertgranskningsprocessen eller i publiceringsprocessen. Det här har vi företagens ägande av vetenskapen, eller åtminstone denna gren av den, att tacka för. ... Vetenskaplig integritet är en förlorare, allmänintresset en annan.”
Dr John fortsatte med att skarpt kritisera Royal Society på gm-forskningens
område där ”obekväm forskning helt enkelt aldrig ser dagens ljus”. Han tillade:
”Att förhindra akademiskt bedrägeri är en sak; att undertrycka obekväma
forskningsresultat är något helt annat.”
John påpekade vidare att International Life Sciences
Institutes litteraturförteckning över undersökningar om de genmodifierade
organismernas säkerhet till överväldigande delen var inriktad på vetenskapliga
artiklar som var för GMO, och som antingen kom från statliga källor eller
direkt från bioteknikindustrin själv. Han skrev: "Mycket få av dem
innefattar genuina utfodringsförsök med GMO på djur, och ingen av dem, såvitt
jag har kunnat se, innefattar försök med GMO på människor.”
Dr Pusztais forskning vid Rowett Institute var en av de
första och sista i Storbritannien vilken inbegrep forskning på levande djur.
Regeringen Blair var fast besluten att inte upprepa det misstaget. I juni 2003,
mitt under uppståndelsen i det brittiska underhuset över beslutet att stödja
George W. Bushs krig i Irak, sparkade Tony Blair sin miljöminister, Michael
Meacher. Meacher, som senare öppet motsatte sig en brittisk inblandning i Irak,
var ansvarig för sitt departements treåriga studie av gm-växter och deras
effekter på miljön.
Meacher, som var öppet kritisk till den rådande forskningen
om gm-grödor, hade uppmanat regeringen Blair att göra betydligt mer noggranna
tester innan man släppte ut gm-grödor för allmän användning. Eftersom mr
Meacher började bli besvärlig för den genetiska revolutionen, var svaret blev som vid den
franska revolutionens - ”Av med hans huvud”.
Hur fast besluten regeringen Blair än var i sitt stöd för
GMO-revolutionen, bleknade dess ansträngningar i förhållande till de som dess
närmast allierade på andra sidan Atlanten gjorde. USA, vaggan för GMO-revolutionen
inom världens jordbruk, var ett stort steg före i spelet när det gällde att
styra dagordningen och debatten. Den amerikanska GMO-kampanjen under 1980- och
1990-talet hade emellertid rötter i en politik som gick flera decennier
tillbaka.
De första offentliga spåren påträffades under Vietnamkrigets
era i slutet av 1960-talet och fram till Nixons andra mandatperiod som
president. Henry Kissinger, en av Rockefellers skyddslingar, skulle komma att
spela en avgörande roll under denna tidiga period. Han hade infört idén om att
använda ”livsmedel som vapen” i USA:s utrikespolitik. ”Livsmedelsvapnet”
expanderade därefter till en långtgående amerikansk politisk doktrin.
Inför valet i september 2018 är det kanske dags att syna vilka partier som är emot att GMO införs i vårt land och tänka efter vart man lägger sin röst, för oss och kommande generationers...
Rune Lanestrand skriver på sin blogg: http://runelanestrand.wordpress.com/2013/04/09/gmo-fri-mjolk-agg-och-kyckling-ar-hotad/
"Häromåret gjorde några medlemmar i LRF Ungdom en studieresa till USA. På
deras hemsida rapporterar dåvarande ordföranden John Enander:
”Under 4 intensiva dagar i lika många delstater träffade vi odlare, odlarorganisationer, och företag (ja Monsanto var ett av dem) som säljer och driver utvecklingen av grödor med genmodifierade egenskaper. Saligheten över teknikens möjligheter var, kan man säga av en stigande skala i den ordning jag ovan nämnde de olika aktörerna. Av dem vi mötte var det ingen som ifrågasatte en enda del av tekniken.”
”Under 4 intensiva dagar i lika många delstater träffade vi odlare, odlarorganisationer, och företag (ja Monsanto var ett av dem) som säljer och driver utvecklingen av grödor med genmodifierade egenskaper. Saligheten över teknikens möjligheter var, kan man säga av en stigande skala i den ordning jag ovan nämnde de olika aktörerna. Av dem vi mötte var det ingen som ifrågasatte en enda del av tekniken.”
GMO-fria produkter i Sverige är ett minne blott om LRF-ungdomarna får
som de vill. Blev uppmärksammad på deras årsmöte/stämma genom en notis
om att man valt in en ny ledamot i styrelsen. Och det är ju ingen
konstigt. Men så fick jag se att den nyvalda ledamoten Sara Helgstrand
arbetade för DuPont, världens största kemiföretag med säte i USA.
DuPont är en gigant på GMO och var redan 1999 det största utsädesföretaget med 60 procent av marknaden för genmanipulerat utsäde av majs och soja. Större än Monsanto, Syngenta, BASF och Bayer. DuPont har patent på en rad utsädessorter som odlarna dyrt får betala för att få köpa.
DuPont är en gigant på GMO och var redan 1999 det största utsädesföretaget med 60 procent av marknaden för genmanipulerat utsäde av majs och soja. Större än Monsanto, Syngenta, BASF och Bayer. DuPont har patent på en rad utsädessorter som odlarna dyrt får betala för att få köpa.
När jag läste om Sara Helgstrand och henne anknytning till DUPont blev jag intresserad av vad stämman behandlade för frågor. Upptäckte till min förskräckelse att LRF-ungdomarna på Gotland motionerade om att den branschöverenskommelse som finns i dag mot import av GMO-foder skulle tas bort. Man yrkade på att deras riksstyrelse ”med kraft ska jobba för att kraven på GMO-fritt foder snarast stryks i branschöverenskommelsen.”
GMO-fri mjölk, ägg och kyckling är hotad.
GMO-fria produkter i Sverige är ett minne blott om LRF-ungdomarna får som de vill. Läs mer här:
http://markbladet.se/?artikel=201304170845145223
*Uppdatering av detta blogginlägg 14 oktober 2017:
Nyheter år 2016:
Monsanto stäms för brott mot mänskligheten och naturen
http://www.skd.se/2016/10/14/monsanto-stams-for-brott-mot-manskligheten-och-naturen/
Det tyska kemiföretaget Bayer köper Monsanto
Det tyska kemibolaget Bayer och den amerikanska jordbruksjätten Monsanto har undertecknat ett slutgiltigt avtal gällande ett samgående. Enligt avtalet köpte Bayer Monsanto för 128 dollar per aktie. Affären väntas vara helt slutförd i slutet av 2017. I maj 2016 lade Bayer ett bud om 122 dollar per aktie vilket värderade Monsanto till omkring 62 miljarder dollar.
Nyheter 2017:
BASF köper delar av Bayer för 5,9 miljarder euro
Det tyska kemibolaget BASF köper delar av sin tyska sektorkollega Bayers verksamhet inom jordbruk och grödor för 5,9 miljarder euro. BASF köper delar av Bayer för 5,9 miljarder euro. Bayer säljer sina tillgångar efter sitt förvärv av Monsanto.
https://www.svd.se/basf-koper-delar-av-bayer-for-59-miljarder-euro
Bayer tvingas till försäljning för 56 miljarder
Tyska BASF har tecknat ett avtal om att köpa delar av Bayers tillgångar inom utsäde och kemikalier för 5,9 miljarder euro, motsvarande drygt 56 miljarder kronor. Affären sker då Bayer måste avyttra vissa delar för att få myndighetsgodkännande för sin fusion med Monsanto.
https://www.di.se/nyheter/bayer-tvingas-till-forsaljning-for-56-miljarder/
*Uppdatering av detta blogginlägg 14 oktober 2017:
Nyheter år 2016:
Monsanto stäms för brott mot mänskligheten och naturen
http://www.skd.se/2016/10/14/monsanto-stams-for-brott-mot-manskligheten-och-naturen/
Det tyska kemiföretaget Bayer köper Monsanto
Det tyska kemibolaget Bayer och den amerikanska jordbruksjätten Monsanto har undertecknat ett slutgiltigt avtal gällande ett samgående. Enligt avtalet köpte Bayer Monsanto för 128 dollar per aktie. Affären väntas vara helt slutförd i slutet av 2017. I maj 2016 lade Bayer ett bud om 122 dollar per aktie vilket värderade Monsanto till omkring 62 miljarder dollar.
Nyheter 2017:
BASF köper delar av Bayer för 5,9 miljarder euro
Det tyska kemibolaget BASF köper delar av sin tyska sektorkollega Bayers verksamhet inom jordbruk och grödor för 5,9 miljarder euro. BASF köper delar av Bayer för 5,9 miljarder euro. Bayer säljer sina tillgångar efter sitt förvärv av Monsanto.
https://www.svd.se/basf-koper-delar-av-bayer-for-59-miljarder-euro
Bayer tvingas till försäljning för 56 miljarder
Tyska BASF har tecknat ett avtal om att köpa delar av Bayers tillgångar inom utsäde och kemikalier för 5,9 miljarder euro, motsvarande drygt 56 miljarder kronor. Affären sker då Bayer måste avyttra vissa delar för att få myndighetsgodkännande för sin fusion med Monsanto.
https://www.di.se/nyheter/bayer-tvingas-till-forsaljning-for-56-miljarder/
Vill du läsa om den svenska GMO-historiken så se mera längst ned på denna sida.
Referenser:
De exakta orden var ”råttorna hade en något hämmad tillväxt när de testades efter att ha utfodrats under 110 dagar och responsen hos deras lymfocyter på mitogena stimuli var ungefär hälften jämfört med kontrollgruppen”. Ett andra pressmeddelande från ordföranden i institutets styrelse den 10 augusti 1998, samma dag som tv-intervjun med Pusztai i ITV:s World in Action sändes, krävde en försäkran från EU-kommissionen ”att alla genmodifierade organismer adekvat ska testas för eventuella effekter som kan utlösas genom att djur eller människor konsumerar dem”. Dessutom krävde man att ”testningen av modifierade produkter med implanterade gener noggrant måste genomföras i tarmen hos djur om man ska kunna undvika okända katastrofer”, citerat i Alan Ryan et al., Genetically Modified Crops: the Ethical and Social Issues, Nuffield Council on Bioethics, ss. 140-141.
The Royal Society, Review of Data on Possible Toxicity of GM Potatoes, juni 1999, Ref: 11/99, s. 1 http://www.royalsoc.ac.uk.
Royal Society självt hade omfattande kopplingar till det finansiella stöd som utgått i från industriella bioteknikföretag som till exempel Aventis Foundation, BP plc, Wellcome Trust, Astra-Zeneca plc, Esso UK plc, Gatsby Charitable Foundation, Andrew W. Mellon Foundation, citerat i Martin X Walker, Brave New World of Zero Risk: Covert Strategy in British Science Policy, London, Slingshot Publications, 2005, ss. 173-193.
Jack Cunningham, Minister for the Cabinet Office, uttalande i House of Commons, 21 maj 1999, http://www.publications.parliament.uk/pa/cml99899/cmhansrd/vo990521/debtext/90521-07. htm.
Tony Blair, kommentar i pressen, ”Remarks Prior to Discussions With Prime Minister Tony Blair of the United Kingdom and an Exchange With Reporters in Okinawa” - transkribering, Weekly Compilation of Presidential Documents, 31 juli 2000, http://www.gpoaccess.gov/wcomp.
Blairs kommentarer vid mötet med Clinton var då: ”... hela den här biotekniska vetenskapen kommer att -jag menar, jag är ingen expert på detta, men människor, vars åsikter jag respekterar, berättar för mig att hela den biotekniska vetenskapen, under den första halvan av 2000-talet, kanske kommer att vara vad informationstekniken var under den sista halvan av 1900-talet. Och därför är detta särskilt viktigt, särskilt för ett land som Storbritannien som är ledande inom den biotekniska vetenskapen ...”
Robert Orskov, citerad i Andrew Rowell, ”The Sinister Sacking of the World’s Leading GM Expert - and the Trail that Leads to Tony Blair and the White House”, The Daily Mail, 7 juli 2003.
Andrew Rowell, Don't Worry, it’s Safe to Eat: The True Story of GM food, BSE and Toot and Mouth, London, 2003, och Rowell, "The Sinister Sacking ...” op. cit. Árpád Pusztai, ”Letter from Arpad Pusztai to the Royal Society dated 12/05/1999”, http://www.freenetpages.co.Uk/hp/A.Pusztai/ RoyalSoc/Pusztai.htm, ger en personlig redogörelse för de vetenskapliga händelseförloppen.
Rowett Institutes officiella version av händelserna runt Pusztai finns på: http://www.rowett. ac.uk/gmoarchive. Samma webbplats reproducerar hela Pusztais analys från 1998 av gm-potatis- experimentet med råttor i rapporten SOAEFD Flexible Fund Project RO 818: Report of Project Coordinator on Data Produced at the Rowett Research Institute (KRI), 22 oktober 1998. Arpad Pusztai, ”Why I Cannot Remain Silent”, GM-FREE magazine, augusti/september 1999. Efter att Pusztai hade avskedats, skickade han forskningsprotokollen till 24 oberoende forskare i olika länder. De förkastade slutsatserna i granskningskommitténs och fann att hans forskning var av god kvalitet och försvarade hans slutsatser. De kom fram till att Pusztai inte hade förväxlat några resultat. Deras rapport ignorerades i medierna och i regeringskretsar.
Laurie Flynn och Michael Sean, "Pro-GM Scientist ”Threatened Editor”, The Guardian, 1 november 1999.
Stanley Ewen och Árpád Pusztai, ”Effect of Diets Containing Genetically Modified Potatoes Expressing Galanthus Nivalis Lectin on Rat Small Intestine”, The Lancet, 16 oktober 1999. Ett detaljerat vetenskapligt försvar av Pusztais arbete gavs av en tidigare kollega, T. C. Bog-Hansen, som senare blev universitetslektor vid Köpenhamns universitet, se: http://plab.ku.dk/tcbh/Pusztai. Geoffrey Lean, ”Expert on GM Danger Vindicated”, The Independent, 3 oktober 1999. För en fullständig redogörelse av häxjakten mot Pusztai, se George Monbiot: "Silent Science” i Captive State: The Corporate Takeover of Britain, Pan Books, London, 2000.
Anthony Barnett, ”Revealed: GM Firm Faked Test Figures”, The Observer, 16 april 2000.
Anastasia Stephens, ”Puncturing the GM Myths”, The Evening Standard, 8 april 2004. Trots på-tryckningar fortsatte dr Mae-Wan Ho att vara en av de få forskarna som öppet talade om farorna med gm-växter.
Norfolk Genetic Information Network, ”Scientists Gagged on GM Foods by Public Funding Body with Big Links to Industry”, pressmeddelande, 1999, http://www.ngin.tripod.com/scigag.htm.
Dr Brian John, ”On the Corruption of GM Science”, artikel inskickad till GM Science Review, 20 mars 2003. Storbritanniens regering lade märkligt nog ned tidskriften 2004. Den hade startats 2002 för att fördjupa debatten kring frågan om gm-växter.
Tony Blair, kommentar i pressen, ”Remarks Prior to Discussions With Prime Minister Tony Blair of the United Kingdom and an Exchange With Reporters in Okinawa” - transkribering, Weekly Compilation of Presidential Documents, 31 juli 2000, http://www.gpoaccess.gov/wcomp.
Blairs kommentarer vid mötet med Clinton var då: ”... hela den här biotekniska vetenskapen kommer att -jag menar, jag är ingen expert på detta, men människor, vars åsikter jag respekterar, berättar för mig att hela den biotekniska vetenskapen, under den första halvan av 2000-talet, kanske kommer att vara vad informationstekniken var under den sista halvan av 1900-talet. Och därför är detta särskilt viktigt, särskilt för ett land som Storbritannien som är ledande inom den biotekniska vetenskapen ...”
Robert Orskov, citerad i Andrew Rowell, ”The Sinister Sacking of the World’s Leading GM Expert - and the Trail that Leads to Tony Blair and the White House”, The Daily Mail, 7 juli 2003.
Andrew Rowell, Don't Worry, it’s Safe to Eat: The True Story of GM food, BSE and Toot and Mouth, London, 2003, och Rowell, "The Sinister Sacking ...” op. cit. Árpád Pusztai, ”Letter from Arpad Pusztai to the Royal Society dated 12/05/1999”, http://www.freenetpages.co.Uk/hp/A.Pusztai/ RoyalSoc/Pusztai.htm, ger en personlig redogörelse för de vetenskapliga händelseförloppen.
Rowett Institutes officiella version av händelserna runt Pusztai finns på: http://www.rowett. ac.uk/gmoarchive. Samma webbplats reproducerar hela Pusztais analys från 1998 av gm-potatis- experimentet med råttor i rapporten SOAEFD Flexible Fund Project RO 818: Report of Project Coordinator on Data Produced at the Rowett Research Institute (KRI), 22 oktober 1998. Arpad Pusztai, ”Why I Cannot Remain Silent”, GM-FREE magazine, augusti/september 1999. Efter att Pusztai hade avskedats, skickade han forskningsprotokollen till 24 oberoende forskare i olika länder. De förkastade slutsatserna i granskningskommitténs och fann att hans forskning var av god kvalitet och försvarade hans slutsatser. De kom fram till att Pusztai inte hade förväxlat några resultat. Deras rapport ignorerades i medierna och i regeringskretsar.
Laurie Flynn och Michael Sean, "Pro-GM Scientist ”Threatened Editor”, The Guardian, 1 november 1999.
Stanley Ewen och Árpád Pusztai, ”Effect of Diets Containing Genetically Modified Potatoes Expressing Galanthus Nivalis Lectin on Rat Small Intestine”, The Lancet, 16 oktober 1999. Ett detaljerat vetenskapligt försvar av Pusztais arbete gavs av en tidigare kollega, T. C. Bog-Hansen, som senare blev universitetslektor vid Köpenhamns universitet, se: http://plab.ku.dk/tcbh/Pusztai. Geoffrey Lean, ”Expert on GM Danger Vindicated”, The Independent, 3 oktober 1999. För en fullständig redogörelse av häxjakten mot Pusztai, se George Monbiot: "Silent Science” i Captive State: The Corporate Takeover of Britain, Pan Books, London, 2000.
Anthony Barnett, ”Revealed: GM Firm Faked Test Figures”, The Observer, 16 april 2000.
Anastasia Stephens, ”Puncturing the GM Myths”, The Evening Standard, 8 april 2004. Trots på-tryckningar fortsatte dr Mae-Wan Ho att vara en av de få forskarna som öppet talade om farorna med gm-växter.
Norfolk Genetic Information Network, ”Scientists Gagged on GM Foods by Public Funding Body with Big Links to Industry”, pressmeddelande, 1999, http://www.ngin.tripod.com/scigag.htm.
Dr Brian John, ”On the Corruption of GM Science”, artikel inskickad till GM Science Review, 20 mars 2003. Storbritanniens regering lade märkligt nog ned tidskriften 2004. Den hade startats 2002 för att fördjupa debatten kring frågan om gm-växter.
År 1901 genomförde Sverige den första genetiska förändringen av vetet. Man ingrep i arvsmassan och skapade fler kromosomsträngar. Man använde stark röntgenstrålning och starkt gift för att få cellerna att mutera. Effekterna av denna kromosomförändring i vetets arvsmassan skulle komma att yttra sig som mängder av nya sjukdomar. Detta nya vete spreds snabbt över vårt land men även i övriga västvärlden där även Sverige hade ett finger med i spelet.
Exempelvis reste svenska forskare till Egypten redan på 1920-talet och var dessa behjälpliga med manipulering och odling av vetet, år 2012 bad Egyptens hälsoministerium omvärlden om hjälp med en skenande diabetesproblem och övervikt. Svensk växtförädling/manipulering är idag etablerad i mer än 50 länder runt om i världen...