GMO-foder ny alarmerande studie – Grisar och människor

Den första långtidsstudie som någonsin genomförts om effekterna på inre organ av en föda av genetiskt modifierad (gm - GMO) majs och soja från Monsanto släpptes nyligen under juni 2013. Resultaten är chockerande och bekräftar den i september 2012 publicerade långtidsstudien, under ledning av Gilles-Eric Séralini, om effekterna på råttor som utfodrades med gm-majs.

Trots att utfodring av grisar, nötkreatur och andra djur med en blandning av gen- modifierad majs och soja har blivit vanlig och varit tillåten i ungefär två decennier, är detta den första oberoende långsiktiga utfodringsstudie som genomförts om effekterna av gm-föda på lantbruksdjur. Studien visar hur grundligt Monsanto och den GMO- förespråkande agroindustriella spannmålslobbyn har kunnat kontrollera den statliga tillsynen.

Vad de flesta människor inte inser är emellertid att det mesta kött som säljs i snabbköpen, inte bara i USA, utan i hela EU, innehåller kött från djur som inte har fått sitt foder från öppna gräsfält, utan från blandningar av genmodifierad majs och soja, och att detta är ett direkt resultat av att USA:s jordbruksdepartement 1996 godkände det kommersiella frisläppandet av genmodifierad majs och soja i foder för djur och i livsmedel för människor.

Påtryckningar på EU

Trots att EU:s lagar om märkning kräver att det ska stå på en produkt om den innehåller mer än 0,9 procent gm-produkter, har EU-kommissionen, efter påtryckningar från den gigantiska amerikanska spannmålskartellen - Bunge, ADM, Cargill beviljat ett jättelikt kryphål som tillåter att EU:s livsmedel kontamineras med väldiga mängder GMO.

Importerat djurfoder som innehåller genmodifierad soja eller majs är undantaget från kravet på märkning. Eftersom merparten av alla lantbruksdjur och fjäderfän i EU i dag, liksom i USA, föds upp i industriella masskoncentrerade utfodringsboxar och burar, och vanligtvis utfodras med en blandning av genmodifierad majs och soja från Monsanto, kommer GMO in i människans kost i stora mängder.

Den här nya studien på grisar var det första försöket att på allvar och oberoende testa effekterna, om det fanns några, av den mest använda blandningen av gm-foder på grisar som levde under typiska förhållanden fram till slakt.

Grisar och människor

Den expertgranskade studien, som helt nyligen officiellt släpptes, utfördes av en vetenskaplig grupp ledd av dr Judy Carman vid Institute of Health and Environmental Research i Australien. Under flera år har jordbrukare i Europa, Nordamerika och på andra håll noterat att djur som utfodras med gm-föda har drabbats av allvarliga mag- och tarmproblem samt reproduktiva (fortplantningsmässiga) problem. 

En grupp jordbrukare i Mellanvästern i USA organiserade en oberoende vetenskaplig utfodringsstudie med grupper av grisar som utfodrades med gm-foderblandningar och grisar som utfodrades med en foderblandning av majs och soja som inte innehöll GMO.

Det ska tilläggas att tarmkanalen hos en gris är mycket lik människans.

Carman och hennes kollegor förklarade sin metodik så här:

”Vi tog 168 just avvanda grisar på en kommersiell grisfarm i USA och utfodrade dem med den typ av föda som vanligtvis används på grisfarmar, vilken innehåller soja och majs, och vi gjorde det i 22,7 veckor (över 5 månader) tills grisarna slaktades vid vanlig slaktålder".

Hälften av grisarna utfodrades med vanligt förekommande sorter av genmodifierad soja och majs (gruppen som utfodrades med GMO) under hela denna period, och den andra hälften av grisarna utfodrades med en likvärdig föda som inte innehöll GMO (kontrollgruppen). Gm-födan innehöll tre gm-gener och därmed tre gm-proteiner.

Ett protein gjorde växten resistent mot en herbicid, och två proteiner var insekticider.

Förvånande nog, åtminstone för de som kanske tror att amerikanska och europeiska myndigheter som ansvarar för djurs och människors hälsa håller ett vakande öga på effekterna av gm-produkter, kräver inte USA:s och EU:s lagstiftare att utfodrings- studier med blandningar av gm-foder genomförs på djur.

Trots det utfodras de flesta lantbruksdjur just precis med en sådan blandning av genmodifierad majs och soja. Detta utesluter möjligheten att testa effekterna av eventuell växelverkan mellan två eller flera gm-växter som skulle kunna resultera i produktionen av toxiska ämnen.

Carmans studie indikerar just att en sådan blandning av toxiska ämnen äger rum i magen och i reproduktionsorganen hos grisar som utfodras med gmo.

Alarmerande resultat

Några av forskarna som ingick i Carmans grupp hade tidigare sett en minskad dräktighetsförmåga hos de grisar som utfodrats med GMO och en högre frekvens av missfall på grisfarmar där suggor utfodrats med genetiskt modifierad föda. De hade också sett en minskning av antalet födda smågrisar när galtar användes för befruktning i stället för insemination, förklarade Carman. Den aktuella studien hade ingen möjlighet att kontrollera detta.

I den nya studien utfodrades grisarna i en grupp med en blandning av genmodifierad majs och Roundup ready-soja från Monsanto, eftersom detta är den mest använda kommersiella foderblandningen. Den andra gruppen utfodrades med foder med samma andel majs och soja men som inte innehöll GMO. Studien höll på i 22,7 veckor, den normala livslängden för en kommersiell gris från avvänjning till slakt. 

Ingen sådan långtidsstudie hade någonsin gjorts, ett mycket alarmerande faktum i sig. Forskarna mätte foderintag, viktökning, dödlighet och blodets biokemi. Organvikter och sjukdomstillstånd bestämdes efter slakt. För att undvika partiskhet fick de som utförde obduktionen inte veta vilken grupp av grisar som de undersökte.

Hos suggorna fann forskarna att ”vikten på livmodern hos grisar som utfodrats med gm-föda, i förhållande till grisens vikt, i genomsnitt var 25 procent högre än kontrollgruppens grisar".

Man skrev vidare:
"Vi fann att detta biologiskt signifikanta resultat också var statistiskt signifikant. Vi räknar i studien upp några av de sjukdomar som skulle kunna förekomma i dessa livmödrar”. Bland de möjliga indikerade sjukdomarna fanns endometriehyperplasi eller karcinom (cancer som utgått från epitelceller), endometrit (inflammation i livmoderns slemhinna), endometrios (växt av livmoderslemhinnan utanför livmodern), adenomyos (ett specialfall av endometrios då livmoderslemhinnan växer in i livmoderns muskelvägg), inflammation, förtjockning av livmoderns muskelvägg, eller närvaron av polyper (vävnadsnybildning som buktar ut från en hud- eller slemhinneyta med en mer eller mindre tydlig stjälk).

Hos två grisar som hade utfodrats med GMO var livmodern full med vätska, medan man inte fann någon vätskefylld livmoder hos grisar som inte utfodrats med GMO.

Några av dem som var inblandade i studien hade tidigare också bevittnat en högre frekvens av tarmproblem hos grisar som utfodrats med gm-föda, inklusive inflammation i magsäcken och tunntarmen, magsår, en förtunning av tarmväggarna och en ökad benägenhet till blödande (hemorragisk) tarmsjukdom, då en gris snabbt kan ”förblöda” från tarmen och dö.

Eftersom forskarna inte kunde titta inuti tarmarna, på grund av mängden mat i dem, hade de endast möjlighet att titta i magsäcken. Det man fann där var tillräckligt alarmerande. Nivån av allvarlig inflammation i magen var markant högre hos grisar som utfodrats med gm-föda.

”Grisar på gm-föda löpte 2,6 gånger högre risk att få allvarlig maginflammation än kontrollgrisarna. Galtar drabbades i större utsträckning. Medan suggor löpte 2,2 gånger högre risk att få allvarlig maginflammation när de fick gm-föda, löpte galtar 4 gånger högre risk. Dessa fynd är både biologiskt betydelsefulla och statistiskt signifikanta”, konstaterade Carmans grupp.

De konstaterade också att dessa viktiga resultat aldrig tidigare hade kommit fram i vanliga biokemiska tester som utförts i studier som kontrollerats av Monsanto eller GMO-industrin; eftersom vanliga biokemiska undersökningar ger ett dåligt mått på inflammation och frågor som hänger samman med livmoderns storlek.

Det som var mest chockerande var att de grisar som blev utfodrade med GMO hade en livmoder som var 25 procent tyngre än de grisar som inte utfodrades med GMO, och att grisar som blev utfodrade med GMO hade en högre frekvens av allvarlig maginflammation, med en frekvens på 32 procent för grisar som utfodrades med GMO jämfört med 12 procent för grisar som inte utfodrades med GMO.

Den allvarliga maginflammationen var värre med en faktor på 4 hos galtar som utfodrades med GMO jämfört med galtar som inte utfodrades med GMO, och hos suggor som utfodrades med GMO jämfört med suggor som inte utfodrades med GMO med en faktor på 2,2. 

Carman-gruppen uppmanar starkt till att reproduktiva tester nu genomförs för att bestämma effekterna av gm-föda på djurs reproduktion. Kommer EU eller USA:s jordbruksdepartement eller berörda myndigheter i Brasilien, Indien, Ryssland och Kina (världens största importmarknad för gm-foderblandningar och gm-soja) tillåta sådana tester?

Det bästa vore naturligtvis om alla regeringar som tillåter import av gm-foderblandningar eller kommersiell GMO-försäljning, beordrar att sådana tester ska högprioriteras, och att alla publicerar resultaten i expertgranskade vetenskapliga tidskrifter, så att världen kan se vilka effekterna av en genetiskt modifierad föda faktiskt skulle kunna vara på grisarnas reproduktiva förmåga.

Eftersom tarmkanalen hos en gris är mycket lik människans, kanske det också finns något att lära om hur den reproduktiva förmågan skulle kunna påverkas hos människor som exponeras för en kost av animaliskt kött från djur som utfodras med gm-foderblandningar.

I september förra året, 2012, visade den första expertgranskade långtidsstudien av effekterna av GMO och Roundup på råttor alarmerande resultat. Den studien sopades under den smutsiga mattan hos Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och avvisades som ”bristfällig”. Nu visar en liknande långtidsstudie om utfodring av grisar med GMO lika alarmerande resultat. Detta tyder på att en grundläggande översyn av alla beslut om GMO-tillstånd över hela världen är minst sagt en brådskande prioritet.

Vi riktar åter ett stort tack till William Engdals och hans fantastiska arbete med att kartlägga spridningen av GMO, och uppmanar alla läsare att köpa in hans bok "Hotet mot livet" som ni finner: Här

Referenser:

Judy A Carman, et al, "A long-term toxicology study on pigs fed a combined genetically modified (GM) soy and GM maize diet”, juni 2013, <http://farmandranchfreedom.org/wp-content/uplo- ads/2013/06/carman-vlieger-2013 -gm-toxicology-study-pigs.pdf.

Gilles-Eric Seralini, ”Long term toxicity of a Roundup herbicide and a Roundup-tolerant ge¬netically modified maize, Food and Chemical Toxicology”, 2012, <http://dx.doi.Org/10.1016/j. fct.2012.08.005.

Något väldig intressant att notera i GMO debatten och godkända certifierade grödor!

En god vän till mig var för ett tag sedan på Lantmännen och skulle köpa lite vanlig klassisk havre att så på sin lilla gård han driver som hobby. Havre brukar han köpa varje år på Lantmännen. Idag gjorde han som han brukar och beställde och betalade i kassan för sin havre, biträdet i kassan känner han sen tidigare och allt avlöpte smärtfritt.

När han körde ut till utlastningen och lämnade sin orderlapp till förmannen där ute. Denne svarade när han läste lappen, att: "denna havre du ska ha är inte "certifierad" och jag får egentligen inte lämna ut den till dig". Min vän blev fundersam och sade .."inte certifierad" men jag har ju alltid köpt och sått den"?. Förmannen sade att nästa år kan han endast köpa havre som är "certifierad" och godkänd oavsett om det är ett hobbylantbruk han driver...

Läs mer på: Ny EU lag kriminaliserar all odling med eget utsäde

En otäck sanning avslöjas i Frankrike och EU kommissionens mörkläggning!

I september år 2012 släppte en respekterad vetenskaplig facktidskrift, Food and Chemical Toxicology, en studie gjord av en grupp forskare under ledning av professor Gilles-Eric Séralini vid Caen University i Frankrike. Resultatet av studien sände chockvågor över världen. Råttorna uppvisade cancertumörer, honorna utvecklade ofta brösttumörer, sjukliga förändringar i vävnader, nedsatt funktion i hypofysen, blodstockning i levern och balansen av könshormonerna förändrades.

Séralinis grupp hade just avslutat världens första utfodringsstudie gällande effekten av föda bestående av genetiskt modifierad majs (GMO-majs) på över 200 råttor under en period på hela två år till en kostnad av tre miljoner euro. Efter en fyra månader lång process med en expertgranskning gjord av vetenskapligt kvalificerade kollegor och två års forskning i absolut hemlighet för att undvika påtryckningar från branschen, publicerades slutligen studien.

Det som kanske var mest förvånande var det faktum att Séralini-studien var den första långvariga studie i världen av effekterna av gm-föda, efter nästan två decennier av omfattande spridning av gm-grödor.

Ingen annan hade dittills genomfört tester under en råttas hela tvååriga livslängd - ingen regering, inget universitet, inte Nestlé, Unilever, Kraft Foods eller någon liknande jättelik livsmedelskoncern som vänder sig till slutanvändare och som använder genetiskt modifierade organismer (GMO) i sina produkter.

Alla tidigare studier var kortvariga och pågick bara under tre månader eller mindre, en alldeles för kort tid för att bestämma de eventuella effekterna av en gm-föda, något som Séralini-studien på ett dramatiskt sätt bekräftade.

En omedelbar motattack drar igång

Inom några timmar efter offentliggörandet av Séralini-studien, drog en samordnad global mediekampanj i gång för att misskreditera slutsatserna. Inga fakta presenterades, bara typiska påståenden om att undersökningen var ”ovetenskaplig”. I oktober år 2012, bara några dagar efter att Séralini-studien släpptes, tvingades en ledande EU-tjänsteman, maltesaren John Dalli, EU-kommissionär för hälsa och konsumentpolitik i Bryssel, att avgå i en skandal om tobakslobbygruppernas missbruk av sitt inflytande.

Dalli var en ivrig förespråkare för GMO-industrin. Detta tydde på att de lobbygrupper i Bryssel som förespråkade GMO kanske inte bara tänkte på EU- medborgarnas välmående. Det var okänt om Dalli hade tagit emot mutor från dessa lobbygrupper. Det faktum att mutor från industrin är vanliga i Bryssel var vida känt.

Och de ”oberoende” experterna vid EU:s officiella rådgivande organ för livsmedelssäkerhet, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA), fördömde Séralini-studien av Monsantos NK603 majs, till och med innan det hade gjorts en oberoende jämförbar långtidsstudie för att verifiera eller vederlägga den.

Det som de flesta EU-medborgare inte kände till var det faktum att EFSA:s vetenskapliga styrelseledamöter hade avslöjats av undersökande organisationer för att ha direkta och indirekta band till samma GMO-industri som de är ansvariga för att övervaka, däribland frontorganisationer för Monsanto.

Det mönster som fanns hos de ansvariga EU-tjänstemän som övervakade européernas folkhälsa och livsmedelssäkerhet var fullt av korruption och köpt inflytande.

För de som känner till Monsantos hänsynslösa strategier och den globala agrokemiska kartellen bakom GMO, kom attacken på den historiskt betydelsefulla och vetenskapligt gjorda Séralini- studien inte som någon överraskning.

Hela historien om kommersialiseringen av patenterade genetiskt manipulerade utsäden av majs, sojabönor, raps, bomull och otaliga andra grödor, har, ända sedan det första offentliggörandet av GMO i USA år 1992, varit full med fall av mutor av regeringstjänstemän, forskarkorruption, officiella påtryckningar på EU och andra länder från USA:s utrikesdepartement och bedrägliga

reklamkampanjer - allt för att övertyga världen om de falska påståendena om att GMO:
”var svaret på världssvälten”, eller att gm-grödor och herbicider (växtdödande kemiska ämnen) ”var vänligare mot miljön” än vanliga grödor.

EU-kommissionens mörkläggning – Svängdörrarna i Bryssel

Séralini-studien från september år 2012 hade expertgranskats, och den publicerades i en högt respekterad internationell vetenskaplig tidskrift efter en sådan granskning. Vad var svaret från EU-kommissionen och EFSA? Ingenting mindre än svekfullt bedrägeri och mörkläggning av att de hade blivit korrumperade av Monsantos GMO-lobbygrupper.

Den 28 november år 2012, bara några veckor efter att studien hade publicerats, utfärdade EFSA i Bryssel ett pressmeddelande med följande slutsats: ”Allvarliga brister i utformningen och metodiken i en studie av Séralini innebär att den inte uppfyller vedertagna vetenskapliga normer och att det inte finns någon anledning att på nytt granska tidigare säkerhetsbedömningar av den genetiskt modifierade NK603-majsen.”

En svensk inom EFSA uttalar sig till gm-majsens fördel

Svensken Per Bergman, som ledde EFSA:s arbete, sa: ”EFSA:s analys har visat att bristerna i studien av Séralini innebär att den är av otillräcklig vetenskaplig kvalitet när det gäller riskbedömning. Vi anser att slutförandet av denna utvärderingsprocess har bringat klarhet i frågan.” Men inget kunde ha varit längre från sanningen…

Som minimum ska försiktighetsprincipen i fall där det finns risk för allvarliga skador på befolkningen förordna att EU-kommissionen och EFSA omedelbart beordrar ytterligare seriösa, oberoende långtidsstudier för att bevisa eller motbevisa resultaten, som i fallet med Séralini-testerna. Men denna vägran att på nytt granska sitt tidigare beslut att godkänna Monsantos gm-majs, oavsett vilka brister som kanske eller kanske inte fanns i Séralini-studien, antydde att EFSA kanske åtminstone försökte skydda de GMO-förespråkande agrokemiska lobbygrupperna.

I stället för att skapa tydlighet, gav EFSA:s uttalande än en gång näring åt EFSA:s kritiker som länge hävdat att forskarna i EFSA:s GMO-panel hade uppenbara intressekonflikter med just de GMO-lobbygrupper som företrädde de GMO-jättar som EFSA skulle reglera.

Corporate Europé Observer, en oberoende grupp som övervakar företag inom EU, noterade följande angående svaret från EFSA:
”EFSA misslyckades med att korrekt och öppet utse en panel av forskare som var bortom alla misstankar om intressekonflikter; och man misslyckades med att inse att det undergräver dess trovärdighet när man har ett möte med Europas största lobbygrupp för bioteknik-industrin för att diskutera riktlinjer för riskbedömning av GMO precis mitt under en granskning av EU.”

Över hälften av de forskare som deltog i den GMO-panel som på ett positivt sätt granskade Monsantos studie om GMO-majsen år 2009, vilket ledde till att den godkändes i hela EU, hade intressekonflikter med bioteknikindustrin - ett faktum som var mer skadligt för EFSA:s lumpna mörkläggning på uppdrag av Monsanto.

*EU har tills idag godkänt 38 gm-utsäden.

Vi tackar William Engdahl för hans fantastiska arbete med att kartlägga GMO industrin och jättarna/personerna bakom det världsomspännande vansinnesprojekt.

William Engdahl skriver i sin bok: ”Om du värdesätter din familjs, dina vänners och barns hälsa, har du ett moraliskt ansvar för att motbevisa det du kommer att läsa (i hans bok) och sedan avfärda det, och om du inte gör det, får du ta ansvar för konsekvenserna av spridningen av GMO över hela vår planet”

Köp och läs William Engdahls bok " Hotet mot livet" som du finner hos Adlibris

 

Sverige utförde det första ingreppet i vetes avsmassa. Manipulering av kromosomer hos spannmål ledde till att världens första GMO-produkter omedvetet skapades med start redan år 1901 i Sverige! Effekterna av denna kromosomförändring skulle komma att yttra sig som mängder av nya sjukdomar. Detta nya vete spreds snabbt över vårt land men även i övriga västvärlden där även Sverige hade ett finger med i spelet.

Exempelvis reste svenska forskare till Egypten redan på 1920-talet och var dessa behjälpliga med manipulering och odling av vetet, år 2012 bad Egyptens hälsoministerium omvärlden om hjälp med en skenande diabetesproblem och övervikt. Svensk växtförädling/manipulering är idag etablerad i mer än 50 länder runt om i världen...



Referenser:

Séralini, G.-E., et al., Long term toxicity of a Roundup herbicide and a Roundup-tolerant genetically modified maize. Food Chem. Toxicol. (2012)

EFSA, Séralini et al. study conclusions not supported by data, says EU risk assessment community, pressmeddelande från EFSA, 28 november 2012

Claire Robinson och Jonathan Latham, Ph.D., The Goodman Affair: Monsanto Targets the Heart of Science, 20 maj 2013

Claire Robinson, Journal retraction of Séralini study is illicit unscientific and unethical, GM Watch, 27 november 2013